Göteborgsposten – 31 januari 1867, sida 1

——— —ä—— EET —— månligare reglering af nämnda tjenstemäns löner. Härefter föredrogs hr Axel Dicksoas motion om räntans fullkomliga trigisvande, hvilken gat srih. Sprengtporten anledning att erkänna råntans fribet vara en obestridlig fordel, kanske till och med nödvändig för det stora aflärslifvet; men sor industrien och jordbruket innebär den en fara, som lätt kan öfvergå till förtryck; ty de äro uuderkustade mycken ovisshet, dels genom felslagna skördar, dels genom lagar som man ej anat eller ens bort ana. Denna osäkerhet ökas ännu mera genom räntans frigifvande, då kapitalet utgör en oumbärlig agent i hvarje produktion. Rantans stegring minskar sastighetsvärdet, och om den går för långt, skall detta leda till en nödtvungen omflyttning al förmögenheten i landet, till en omstörtning. Troligen var det detta förbållande som föranledde förliden riksdag att medgifva rantans trihet för korta papper, men icke för nteckningar. Det var nu detta svaga skydd som motionären villa bortrycka. IIan resonnerar som så, att det är fördelaktigare att kunna tå låna till hvad pris som helst, än att icks sa låna alls. Men den som kommit så långt, att han nodgas skaffa sig penningar på detta sätt, vore nära behofvet att realisera sin evendom; och vid en sadan realisering skulle han förlora mer än han vunnit genom möjligheten att få låna. Fragan var af ömtålig natur, och följderna af den ifrågasatia åtgärden skulle bli svåra att ändra. Hr Schartau nekade icke att frågan om rantans frigifvande i princip vore riktig, då hvarje annan näring är fri, och rkeis s änder hade derför bes!uiut att uen i allmänhet skulle vara 111. Menu tidpunkten för detta beslut hade varit olyckligt vald; och tal. beklagade att en i öfrigt riktig grundsats blifvit tillämpad på en sådan tid, då räntan stegrats i stället för att sänkas. De ensk. bankerna hade derigenom väl erhållit en gauska vacker proceut, men man borde ej kgstifta för de verk, som redan sitta vid de egyptiska kotigrytorna, utan lör den stora mängden af folket. Utan tvifvel kommer ranten att ytterligare stegras, och det vore derföre ej underligt m de som behölva lana, fruktade detta nya förslag. Fustighetsegurnes ställning skall genom räntans frigifvande bli ännu sämre an förr, Men landets ställning är ej sådan, att den tål vid nagon försämring, och det vore derför hjertlöst att införa nagot som skulle medföra ännu större trangmål. Visserligen heter dot, att det är bättre att ia låna mot hög ränta än att icke få låna alls; detta vore väl sannt, men tal. tviflade icke på att den, som nödgas betala sådan ränta, begår samma misstag som den, hvilken pautsötter sin siliversked för att skuffa sig bröd för dagen. Slutet blir ändå att ban blir al med sin sked. På samma sätt. skall fastigheterna, i handelse räntan blir fri, sa gå som sparlven iran axet. j Ätven hr Trolle bestridde motioneu, som remitterades till lagutskottet. Derester töreslogos åtskilliga motioner, bland andra at frih, Sprengtporten om framställning till Norges storthing rörande ömsesidig tullförhöjning å tobak eller, om detta ej kunde åstadkommas, införande at en accis på urbetad tobak; af frih, Cederström om öfverlemnande till K. M:t att besörja at riksdagen beslutade upplåningar; af hr Gyllenram 1) om förändring af vissa delar i landstingstörordningen, 2) om beviljande at 1,500 rdr till bevarande och värdande af sornlemningarne i Wisby; af grefve Hamilton, Hugo, om borttagande från riksdagens utginstat af alla sådana poster, som kunna bestridas ar landstingen; af hr Hasselrot, om ätgärders vidtagande till stärkande af hypoteksbankens fonder; at är Croneborg, 1) om förändrade bestämmelser rörande stängselskyldigneten, 2) om förändring i 9 3 at skiftesstadgan; af hr Fröman, om åtskilliga ändringar i sättet för tryckningen af riksdagsförhandlingarne; at hr Storckenlelt derom, att domar i utsökningsm. tl. mål, som vinnas hos underrätter och kgs biude, skola, mot godkänd borgens ställande, gå i tullbordan, äfven om klagomäl anförts i högre instans; af gretve C. G. Mörner om återköp af den å norovestra delen af Carl XIII:s torg belägna tomt, som upplåtits till ett bolag för att derstädes anlägga en byggnad i och för konstexpositioner m. m; af grefve Erik Sparre, om anslag för inrättande af en slöjdafdelning vid tekniska elementarskolan i Borås samt om utvidgning at elementarläroverket i Amål; af hyr IIallenborg och E. Meijer, om utvidgande at Ystads och Carlshamns elementarliroverk till fullständiga m. fl. I andra kammaren förehades intet annat än inlemnandet al nva motioner Ahett