eättes regeringen i tillfälle att bereda löner åt ett talrikare befäl, än hittills, hvarför ock motionären föreslagit detsammas tillökning, i förening med förlängd öfningstid tör såväl indelta armeen som beväringen. Hr Raab soreslär derjemte i likhet med försvarskomiten upprättandet at landtstorm, i hvilken skarpskyttekårerna skola ingå. En sak, som vi för vår del upprepale gånger förordat såsom nödvändig, om skarpskytterörelsen skall kunna hållas forttarande vid lif och ungdomen lära sig älska de manliga idrotter, som tillhöra krigiska lekar, har ärven upptagits i hr Raabs motion, neml. inforandet af ärliga nationalskjutfester. Hr Hedlund, hvars åsigter i denna angelägenhet äro bekanta genom en följd artiklar i Handelstidn., tillhör den radikalare sidan och skall, såvidt man tår döma af referaterna från riksdagen, ifrigt förfäkta sina åsigter, i det han vill vägra bifall åt regeringens begäran om anslag till nya gevär, om icke den omorganisering beslutas, hvilken han anser utgöra den borgen för anslagens gagn och nytta tör landet, som detta bör ega rätt att fordra. Motion om denna organisering på den fulla folkbeväpningens grund har ock af honom väckts. Deremot ansluter sig denna radikala sida äfven till den andra sidans förslag om militieboställenas utarrendering. Emellertid kan man vara lsärvissad om, att, såsom sagdt, ganska heta debatter skola i denna fråga komma att ega rum inom såväl det blifvande utskottet som riksdagen. Vi tro dock för vår del, att man skulle göra bäst i att söka bringa framgång åt bemedlingsförslaget i den riktning, hvari hr Raabs motion går, emedan man sålunda skulle kunna vinna något, en ändring till ett bättre, under det man deremot annars kanske skall, säsom vid sista riksdagen, efter långa och varma parlamentariska strider stanna vid ett resultat, som är lika med noll och fortfarande håller oss fast vid ett otillräckligt försvar, hvarigenom möjligen en plötslig fara kan komma öfver våra hulvuden, i det vi stå obetäckta. Från Manchester skritver Red:s korrespondent d. 21 dennes: — Den stiltje hvilken sedan årets början råder såväl här som öfver hela England i nästan alla affärsbrancher, torde i första rummet böra tillskrifvas fortfarande brist på förtroende, men till en del äfven helgens firande och den ovanligt nårda väderleken. Enligt alla de uppgitter hvilka nu finnas att tillgå kan man med temlig säkerhet antaga att totalimporten af all slags bomull till England under loppet af innevarande år ej kan komma att ötverstiga 3,500,000 balar, eller ungefär 400.000 balar mindre än under det förflutna året. Om vi antaga utt 700,000 balar ankomma under de 3 första månaderna af året, återstå 2,550,000 balar för de 9 sista, eller 68,000 balar pr vecka. Under de sista 6 månaderna af 1866 såldes i medeltal till spinnare och exportörer 73,000 balar pr vecka, till medelpris af 141, d. för Upland American, och 101, d för fair Surat. Häraf torde kunna slutas att vi för i år ej hafva utsigter till lägre priser än förra året, utan snarare kunna emotse dem något högre. Det vill i allmänhet synas som om vi hade ett år at oupphörliga fluktuationer att vänta oss. Visserligen finnas goda utsigter till fortfarande billiga penningar och battre kredit än under förra året, hvilka törhällanden nog komma att behörigen inverka på spekulationslusten och affärerna i allnvinhet, men huruvida någon avance i bomullspriserna tramdeles kan uppnås, torde uteslutande bero på konsumenterna af väfnader; men dessa återigen torde under den tortfarande ovissheten om tillförsel och efterfrågan i råvaran blifva återhållsamma och försigtiga i sina operationer. Engelsk-Svenska Banken kommer förmodligen att fortsättas sedan den tillämnade amalgameringen med Skandinaviska Kredit AktieBolaget ej kom till stånd. Om allmänheten i Sverige rätt inser de fördelar denna bank medför då den skötes rätt, i hvilket fall den äfven bör lemna tull ränta på utlagdt kapital, så borde man för att småningom förvandla banken till sveusk, med hutvudsäte i Sverige (hvarigenom dess kredit och ställuing i allmänbet skulle törbättras). söka väcka intresse för densamma och inköpa så många aktier som möjligt från England medan de ännu hållas under verkliga värdet. En mr Wilkinson, som var verkställande direktör i ett stort finansbolag i London och som under många år åtujutit anseende och lefvat på stor tot, dömdes häromdagen till 5 års straffarbete derför att han, under sken af lån till annan person, tillegnat sig 4,000 af bolagets medel Denna dom har väckt allmän sensation och åtskilliga at tidningarna bafva, på samma gång de gilla densamma, ej svekat att påstå, att om många bland de börs