Göteborgsposten – 29 januari 1867, sida 1

— Det här har varit en fullkomlig öfverraskning för mig, ser ni, värd. Jag hade tänkt att så förnya min bekantskap med den Geoffrey Dane som jag en gäng kände, aldrig förmodande annat än att han var den nuvarande peeren. Då de idag underrättade mig om att lord Dane kommit hit, antog jag att det var han; men jag önskade ej träffa honom i det tillstånd hvari jag nu betinner mig. Herbert, lord Dane! Jag kan ännu ej tro det. — Jo, han är det verkligen, sir, och har varit det sedan tio är tillbaka. — Är han omtyckt? — Ja, ganska mycket. Ej derföre att han varit i tillfälle att göra sig omtyckt eller tvärtom, då han varit borta så länge. Han har gjort sig populär sedan han kom tillbaka, och han handlade ädelmodigt med afseende på lord Danes testamente. I testamentet voro betydliga belopp utdelade i presenter och donationer, men lorden dog innan han undertecknat det och följaktligen hade det ej gällande kraft. Den nye pecren uppfyllde likväl alla bestämmelserna deri till punkt och pricka, lika fullständigt som om han varit lagligen förbunden attgöra det. — Det var vackert handladt. — Femton tusen pund voro lemnade till lady Adelaide Errol: en betydlig summa, men han utbetalade den tillika med det öfriga. — Hvarföre gifte han sig ej med henne? utbrast den sjuke mannen i skarp ton, liksom om han glömt den fråga han förut gjort i samma ämne. Han var rik nog och förnäm nog dertill.