Göteborgsposten – 28 januari 1867, sida 2

— Jo visst, sir; numera. Jag sade er det I nyss. Han är på slottet. — På slottet! Hvad har han att göra der? Ravensbird sträckte ännu en gång ut sin hals för att försöka up fånga en sky mt at främlingens ansigte och derigenom måhända sluta sig till om dess egaro var vid sina sinnens fulla bruk. Men förgäfves: han kunde ej se mer än nässpetsen. — Han har tagit sitt residens i slottet, sir. — Hau! Tillåter lord Dane honom det? Mr Ravensbirds i allmänhet orubbligt lugna ansigte uttryckte denna gång den djupaste förvåning. — Men är det möjligt, sir, att ni ej vet att Herbert I Dane är den nuvarande peeren? Lord Dane, som vi talat om, han som i dag på morgonen var här för att fråga efter ert befinnande, är den fordne Herbert Dane. Han efterträdde den gamle lorden. Mr Home reste sig upp på sin armbåge och plirade på Ravensbird under ögonskärmen. — Men hvad har då blifvit af den äldste sonen — I Geoftrey — han som jag var tillsammans med i Paris? Hvar var han efter Herbert Dane kunde bli arfvingen? — Han dog samtidigt med brodern, svarade Ravensbird och skakade på hufvudet. Innan min herres kropp var funnen, blefvo mr Danes qvarlefvor hemförda för att begrafvas i familjegrafven. (Forts.)