Göteborgsposten – 25 januari 1867, sida 3

rarande Konsert. — ALA Lr —H—ä— ——— 2 Från Utlandet. De vigtiga förändringarne inom Frankrikes styrelsesystem, likasom kejsarens skrifvelse derom till statsministern Rouher, synes hafva kommit alldeles oförväntadt. Sjelfva sla France?, som annars ger sig mine at att känna till hvad som tänkes och beslutas i Tuilerierna, meddelar ännu dagen före kejsarens brefs intagande iMoniteur vissa gängse rykten om de väntade förändringarne, men säger, att ännu intet bestämdt derom beslutats, hvarat man kan sluta, utt kejsaren sjelt tagit initiativet till denna betydelsefulla handling. Den omständigheten, att både krigsministern Randon och finansministern Fould befinna sig bland de asgående statsmännen, har gitvit anledning till den gissning, att frågan om armeorganisationen spelat en väsentlig roll vid det nu förestående ministerskiftet. och att isynnerhet dessa båda män icke hafva till den grad understödt kejsarens planer, som denne önskat. Ålven andra omständigheter tala för, att kejsaren, genom att gitva tolket en utvidgad pressoch försumlingsfrihet samt meddela kamrarne rätt att interpellera mini strarne, velat höja den allmänna stämningen och skaffa sig stöd i nationens anslutning, hvilken han ej kan undvara vid genomförandet af den vigtiga armåreformen eller den derimed sammanhängande lösningen al utrikes frågor al europeisk betydelse. Ett yttrande i Moniteur bekräftar detta antagande: iDet är regeringens lifliga önskan, att dej motiver, som varit bestämmande för dess hållning i den utländska politiken, blifva framlagda till bedömande inför de stora statskorporationerna (senaten och den lagstiftande församlingen). Den omständigheten, att adress I debatten upphäfves, skall i detta afseende! sicke verka fördröjande, emedan regeringen är I beredd att genast vid sossionens början mottaga soch besvara de interpellationer, som kunna bli I ställda till hnenne. Man finner höraf, att regesringen sjelf önskar en anledning till att redogöra för sin utrikes politik, för att sålunda . säfven kunna fullständigt motivera de vigtiga sretormer i armåväsendet, som hon anser nödvändiga, samt appellera till nationens patriotism i denna riktning. Det är tydligt, att dessa den transka resgeringens förklaringar komma att bli at den ej största vigt, isynnerhet som kejsaren ansett saig behötva gikva dem stöd i en national hänförelse. Att de äfven komma att bli särdeles i betydelsefulla i hänsyn till redandet af Frankikes ställning till Preussen, derom kan man i vara förvissad, ty det står dock fast, att stämningen i Frankrike mot Preussen är fientligare -jän någonsin, likasom stämningen inom Preusseens officiösa kretsar icke tyckes gifva den franska allmänhetens något efter. Det bismarckska bladet Nordd. allg. Zeit. beklagar sig öfver de mot Preussen fientliga stämmorina inom den transka pressen, sägande bl. a.: -En del fransmän tyckas verkligen ännu icke vara i stånd att uppfatta de nya politiska förhållandena i Tyskland på det opartiska sätt som ensamt är i stånd att grunda ett ojätvigt omdöme, och särskilt äro de partier, som stå i fientligt förhållande till kejsardömet, ur stånd att förgäta den gäckelse, som de lidit deri: genom, att en omhvälfning försiggätt i de eu ropsiska förhållandena, utan att de fingo till fälle att våga ett försök att genomföra sin: chimeriska planer. De tröttna derför icke at alarmera, tör att upprätthålla en upphetsad stämning, och deras tidningar måla för dett: n-ländamål gräsliga spöken på väggen, hvilk. gmöjligen kunna sätta skräck i de lättrogna . . n-i Hvad Preussens äregiriga framtidsplaner an gIgår, kunna de neppeligen hafva något anna 00 j mål, än just det som La Francebeteckna lr. Som Frankrikes vigtigaste uppgift: För at vara starkt utåt och lyckligt inåt, är det e tillräckligt, att Frankrike har en arme; Frank rike måste vara en nation, såsom förr va fallet-. Villala France måhända trånkänn Tyskland rätt att äfven utbilda sig till en nå tion, och hvar skall man söka det fruktan: värda problemet, om Preussens äregiright or-går ut på att gifva de nationala idgerna agTyskland kött och blod? nö Det är just detta, som den transka pre sallsen — ej blott de oppositionela bladen, ute äfven de officiösa — icke tro. Den demokr el-Iliska tidn. Siecle ger sålunda uttryck nå-den allmänna meningen i Frankrike, i det a den tramhåller skilnaden mellan en nation tysk politik, som Sidcle gillar, och en pred an Al tile du