de sitt beslut, blir följden deraf att dess ordningsstadga behandlas af ett enskildt utskott, hvaremot första kammarens ordningsstadga behandlas af tillfälligt utskott, men då de gemensamma ordningsreglorna för begge kamrarne skola behandlas, får andra kammaren välja ledamöter i ett tillfälligt utskott. Således en onödig omgång derest denna kammare i stället för enskildt utskott valt ett tillfälligt. Men hvarföre hade så många af statsrädets ledamöter just nu infunnit sig i andra kammaren, då ingen vigtigare fråga stod på föredragningslistan? Jo anledningen var sannolikt den, att äfven till deras kännedom kommit, att hr Hedlund skulle väcka en högst märklig motion, gående ut på att kammaren borde i anledning af konungens trontal aflåta en svarsadress. Den ena frågan etter den andra på bordlistan föredrogs och afgjordes; otaligheten växte; talmannen tillkännagaf slutligen att, om ej kammarens ledamöter hade något vidare att andraga, så ville han föreslå att sammankomsten afslutades. — — — Djup tystnad; allmän nyfikenhet för några ögonblick. Hr Hedlund satt qvar, tyst och stilla; han begärde ej ordet; motionen uteblef — det rätta ögonblicket var förloradt. Kammaren upplöste sig. Orsaken till den bebådade motionens uteblifvande är en olöst gåta. Man gissar antingen att motionen såsom icke grundlagsenlig af. de mera erfarna representanterna blitvit undertryckt, eller att motionen förfallit på grund at den samma dag ingångna underrättelsen från Paris, att kejsaren utbytat svarsadressen i lagstiftande kammaren mot interpellationsrätten, eller sannolikare, att hr Hedlund blef förekommen af hr Key, som hade föreslagit, att i ordningsreglorna skulle intagas ett stadgande derom, att de tal som af talmannen hållas i kammarens namn inför konungen, skola dessförinnan i kammaren uppläsas och justeras. Emellertid, våra ministrar förspillde några timmar, och de nyfikna blefvo gäckade. Men i alla händelser var det väl att hr Hedlund ej framkom med ett förslag, som utan tvifvel gjort fiasko.