Göteborgsposten – 25 januari 1867, sida 1

— ——— —— Första kammaren synes vara angelägen om, att ej fylla sina protokoller med vidlystiga diskussioner rörande bagateller. Frib. A. C. Raab, en mycket talför representant al gamla skolan, väckte motion om befordrandet af diskussionernas skyndsammare tryckning. Hans förslag i denna syttning voro omfattande, möjligen opraktiska eller, om de läta utföra sig, ganska kostsamma. — Hr Schartau, en erfaren bankofullmäktig, motionerade om bankovinstens räddning undan omilda . händer, tör att användas till bankens egen konsolidering. Han motionerade ärven en betydligt högre intörseltulk a socker, kafle och tobak, än den som i konungens proposition föreslagits. Andra kammaren hade ock i Måndags sammanträde — det latinska ordet plenum lå rer vara afskaffadt. Talmannen frågade om vid upprop af ledamöterna dessa skulle, säsom i första kammaren beslutats, endast tituleras herrer, dock med undantag för de begge högre adliga gradernas ionehafvare. IIr Reutererona ansåg alla böra tituleras lika — Åherre. En liten pigg f. d. bondeståndsledamot, Nils Svensson, var ändå radikalare och föreslog blygsamt, att blott namnet skulle uppropas. Talmannens törslag antogs tills vidare. Under denna diskussion anlände först justitieministern frih. De Geer samt statsråderna Lagerstråle och v. Ehrenheim, något senare utrikesministern grefve Manderström, intagande gina stolar. Anledningen till detta besök var kanske — ja derom längre fram! Häradshöfd. Husberg blef med 109 röster mot 66 vald till kammarens sekreterare. Han hade härföre att tacka enigheten hos de förra ledamöterna i bondeståndet. Landshöfding v. Troil uppläste en omfattande motion rörande kammarens arbetsordning. Den innehöll flera förslag, som utan tvifvel äro ändamålsenliga och som med tiden nog blifva antagna, men som nu äro förtidiga; traditionen är också en stormakt. Förslagen huru öfverläggningarne skulle kunna förkortas, upptogos med allt annat än välbehag af flera ledamöter, hvilka betecknade dem som försök att inskränka yttrandefriheten. Hr Witt, hvars höga stämma icke satt sig sedan nan satt i f. d. borgarståndet, var käckast, och häfdade yttrandefriheten i ett långt och lifligt tal, deri han hoppade från den upplästa motionen och på hr Sjöbergs förslag till arbetsordning, om hvilket afhopp den förre erinrades af talmannen, — men fortsatte. Den här ofvannämnde Nils Svensson, som talar med stor lätthet och uttrycker sig utmärkt klart, höll strängt på rättigheten att uppläsa skriftliga anföranden, görande sig till målsman för en särskild klass at läsare inom kammaren som kunna tänka men ej tala, hvilka följaktligen ej borde lörmenas att uppläsa skriftliga anforanden, uppsatta at dem sjeltva eller med biträde al andra. Förslaget att talarne skulle yttra sig från en tribun, ogillades af dem som gjorde sig till målsmän för de mera blyga och tör dem som blot hade kortare upplysningar att meddela. Mot den Sjöbergska ordningsstadgan gjorde isynnerhet assessor Bergström flera anmärkningar, bland hvilka åtskilliga voro temligen puerila. Aut ledamöterna icke ännu hunnit införlitva sig med den nya riksdagsordningen visar sig rätt ofta. Sålunda, och under det mycket ordas om grundlagens helgd, uttalade sig kammaren mot ordningsstadgans behandling af ett tillfälligt utskott, utan hänsköt den till ett enskildt utskott, en institution hvarom dock riksdagsordningen icke talar, ty der stadgas blott ständiga, särskilda och tillfälliga utskott. Såsom andra kammaren nu formulera—-— STRED TTR TANDE IEEE SEEN ERIKA INT FST AG