Göteborgsposten – 22 januari 1867, sida 1

En Qvinnas ed. Roman af M:rs Henry Wood. — — Margaret, hvad skall blifva af dem? — Jag kan ej säga — jag är rädd för att tänka derpå. Ni inser — om vi lemna pekuniera förhållanden åsido — att det ej finnes någon som kan räcka en hjelpsam hand för att lyfta Wilfred upp ur sin närvarande ställning. En anställning i styrelsen talades om, och han skulle göra sitt bästa der, eller hvar som helst annars, det är jag säker om; men huru skall han få någon sådan nu då hans far vändt sig ifrån honom? Jag önskar att lord Dane vore hans vän! — Och undertiden dö de af hunger! — Med undantag af det lilla jag kan bisträcka dem med — och det är verkligen litet — ha de intet. Då man har två hushåll att underhålla på hundra pund om året, fortfor Margaret i det hon försökte antaga en glädtig ton, får ni ej undra på att man tycker att smör och socker äro för dyrbara artiklar för atti hvardagslag framtagas. Det värsta är, tillade hon i en ton, som åter blef 9) Forts, fr. N:o 17.