Göteborgsposten – 22 januari 1867, sida 1

hoppas, att hvad som från i dag kommer att på dem uppiecknas skall, äfven det, bära vittnesbörd om redligt arbete för ett älskadt saderneslands välgång, och vi bedja af innersta hjerta, att Gud dertill ville gifva sin välsignelse. Bland de många vigtiga angelägenheter, som närmast skola af riksdagen behandlas, kan måhända ingen göra anspråk på bestämdt företräde framför de öfriga. Två frågor hafva emellertid de sist gångna månaderna synnerligen varit föremål för öfverläggningar och samtal man och man emellan. Den ena af dessa rör penningställningen i landet, den andra försvarsverket. Om ock, hvad den förra beträffar, åsigterna icke alltid visat sig tillräckligt klara angående representationens förmåga att afhjelpa tillfälliga förlägenheter, så har likväl med omisskännelig tydlighet och kraft nödvändigheten af sparsamhet blifvit allmänt uttalad. Icke desto mindre kräfver den sistnämnda frågans nöjaktiga lösning betydliga uppoffringar, hvilka man lika allmänt är beredvillig att underkasta sig, ty icke ens blodet får sparas, om det gäller att dermed betrygga fosterjordens frihet. Sannolikt blifva väl meningarne delade om sättet och medlen för sakens befrämjande, men fullkomlig enighet råder i orubblig trohet samt den djupaste vördnad och tillgifvenhet för E. K. M:t och dess hus. Då riksdagens andra kammare nu härom i underdånighet afgifver sin lifliga försäkran, anhåller den äfven att i E. K. M:ts nådiga ynnest och bevägenhet städse få vara innesluten. Processionon aflägsnade sig häretter i samma ordning som den kommit. De båda drottningarne, hertiginnorna, prinsessan Lovisa samt tre af de små arffurstarne åsågo akten från en särskild plats å läktaren till venster om tronen. På en läktare å motsatta sidan voro platser reserverade för diplomatiska kåren, som med sina damer var talrikt tillstädes.