Göteborgsposten – 21 januari 1867, sida 1

—— liga civila högtidsdrägten. Fördelen af detta förslag ligger egentligen deri, att de civila ledamöter som begagna uniform och värja undgå faran att salla på sitt eget svärd, eller fällas af grannens. Förslaget är således en — lifsfråga. Om uniformerna aflysas, vinnes dock ej en konseqvent jemlikhet i klädedrägt, derest icke antingen frack-och rockskörten afskäras, så att alla, likasom några skåningar, bära jackor, eller dessa förses med fastsittande långskört. Förslaget är i sin helhet af stor politisk betydenhet. I Onsdags på morgonqvisten spelade Dagens Nyheter prevenire, prickade hr Muren såsom partiledare och partigängare och utnämnde hr Staaff till den färres adjutant, troligen den tylligaste adjutant i hela Sverige. De nya riksdagsmännen föreställas huru de skola sin väg ostraffeligen gå, undvika omfamvingar och punschtryckningar. Ur Muren förstår nog handtryckningens ursprung sedan gammalt och säger kanske: jag känner igen dig, vackra masque?-. — I samma nummer meddelar Dagens Nybeter en högst märklig berättelse från Wermland om en argsint hare. — Vidare plaideras lör ledamöternas i andra kammaren placering framdeles efter partigruppering och efter ledamöternas politiska riktning. Sannolikt skola de som befinna sig vodeciderade taga plats midtunder, eller helst uti gaskronan, tör att i ena sallet bli upplysta, i andra fallet uppvärmd... På aftonen (i On-dags) hade båda kamrarne enskilda samminkomster rörande ordningstrågor — första kammaren på börsen, andra kammaren i sin lokal. Första kammaren sysselsatte sig med frågan om sättet för uiskottsvalen: de skola ske utan elektorer, ganom direkta val. Ledamöterna skola sitta som de i statskalendern förekomma. — Andra kammarens ledamöter fingo snart en litlig törestälining om de friska fläktar, som skola omsusa och upplifva dem. Ömsom pustade en öfverhettad ande på dem, ömsom storm från fjällen, nordens vestanfläkt. De svettades och fröso omvexlande. Det är med luftvexlingsapparaten, som med den nya representationsapparaten, den är ej tillsliten; maskinisterna äro ej ännu inöfvade. Hr Hierta ledde förhandlingarne, humant som alltid. Man blef ense om att utskotten skola tillsättas genom omedelbara val. Tillsättningen af en komit6, som skulle uppgöra förslag på ledamöter i utskotten, förordades och bekämpades. Propositionen föranledde ej till något definitivt beslut. I parentes sagdt — för utskottstillsättningen at elektorer talar vinsten i tid och den rätte mannens anbringande på den rätta platsen, om elektorerna forfara opartiskt; mot, att mannamån kan utöfvas, terrorism enligt de uteslutnas, de fördigångnas påstående, oenighet genast från början. För omedelbara val talar, att åtgärden hvilar på demokratisk grundval; att afunden, missnöjet, ej riktas mot några få (elektorer); att de som bli overksamma ha kammarens pluralitet att hålla sig till med sin klagan. Mot omedelbara val talar, att vigilansen får ökad fart; men ändå mera tidsutdrägten, ty endast ett utskott kan tillsättas åt gången. Först när kammaren kompletterat ett utskott kan val till det nästföljande utskottet verkställas. De ordinarie utskottens antal är fem, och till dem fordras sammanräknadt 48 ledamöter från hvardera j kammaren. Då torsta kammaren består at 125 ledamöter och den andra af 190, blir töljden derat, att dessa 315 ledamöter skola skrifva 1,575 särskilda vallistor, upptagande 106,200 namn, och dessa endast på utskottens ordinarie ledamöter. Om suppleanter