Göteborgsposten – 19 januari 1867, sida 2

från London och den senare hade icke blifvit inkallad. Rörande affärerna emellan Wilkinson och Kleman kunde han blott meddela följande: Kleman hade affärer med mr Megaw, som var benägen att försträcka honom penningar mot säkerhet. Mr Wilkinson hade åtskilliga aktier i bolaget, som han ej onskade behålla, och medgaf, att dessa aktier finge öfverlemnas till mr Megaw såsom säkerhet för lånet till Kleman. De innebaues emellertid af Capper och L iwson, ehuru de tillhörde Wilkinson. Capper och Lawson, som stodo i förbindelse med bolaget och visste att Wilkinson var själen i detsamma, lemnade akderna ull en mr IHII, som var verkställande direktör under omkr. 10 dagar sommaren 1865, då Wilkinson händelsevis var bortrest. Mr Hill lemnade i stället för aktierna vexeln på 4,000 pund. Den andra vexeln af d. 19 Sept hade sedermera blifvit utfärdad för att göra Kleman ansvarig för de 4,000 Åsom blifvit lemnade till Capper och Lawson, Det tillades vidare i försvaret, att Kleman vid den tid då transaktionerna skedde dref ofuntliga affårer med några af de förnämsta handelshusen i London. Han kunde ba egt intet och han kunde ha varit millionär; men han var en man till hvilken bolaget var skyldigt stor tacksamhet sedan den tid det sjelf behöfde penningar. Han var en af dess välgorare, och om han förblifvit solvent och kunde ha betalt de 4,000 som här var fråga om, hvad skulle man då haft att anmärka mot mr Wilkinson? Den ofvannämnde mr Hill kunde ej erinra sig ha utlärdat vare sig vexeln på 4,000 Å (hvilken gått förlorad) eller den på 860 Å. Han medgaf dock att initialerna på den senare voro hans egna. — Wilkinson hade så stor kredit, att han läneligen för sin egen räkning skulle kunnat uppnegociera ända till 30,000 pund. Flera ans dda personer som blifvit inkallade intygade att de känt Wilkinson sedan 10 a 20 år tillbaka och att han alltid varit bekant för ster redbarhet. Då emellertid det faktum syntes qvarstä, att ett par bolagets vexlar blifvit af Wilkinson utfärdade, utan att bolaget erhållit valuta derför, förklarade juryu Wilkinson skyldig till bedrägeri, men med förord till mildaste straffgrad. Den dömde uttalade i kraftiga ordalag sin försäkran att han var oskyldig. Ofverdomaren, mr Pigott, anmärkte att om också det ifrågavarande beloppet endast uppgått till 4 å 5,000 Å, så bade likväl Wilkinson tillåtit Klemans skuld att på några månader stiga från 30,000 Å till 108,000 Å, utan att han derför tagit någon säkerhet och utan bolagets medgifvande. Wilkinson dömdes följaktligen till 5 års straffarbete. andas En nv sida af omioratinanev