PetsboarTDeS:S.e attkkort förut en annan person blifvit rånad i Slottsskogen. För inkallande af flera vittnen uppsköts målet på åtta dagar. Donatus Håkansson skulle under tiden, såsom en för allmänaa säkerheten vådlig person, hål. las i häkte, och införpassades följaktligen till cellfängelset. Arbetskarlen Johannes JOUesu stod vid po. lisförböret i går tillvalad för att ur grosshandlaren C. G. Lindbergs brädgård, hvarest han arbetade, ha stulit en mycket stor s. k. panufot af jern, använd vid bränning af tjära och vågande omkring 60 skålpund. Han hade upptäckts, då han begifvit sig till smeden Westerlund för att försälja sin sangst. Smeden ville dock ej veta af den affåren, hvilket det var så mycket mindre ekal för W. att ge sig in på, som han observerade att tvenne konstaplar, hvilka fått spaning på tjusven, besunno sig i hack och häl etter Johannes Jonsson. Vid polisforhöret i går erkäude Jonsson att han verkligen stulit itrågavarande pannsot. På tillfrågan, hvad han skulle göra med en så obäklig pjes, som den han lagt sig till, svarade ban, att han, som fatt en ny kälke, ämnat besla densamma med det stulna jernet — men det var för grost7, tillade han. — Ja, det är verkligen för groft att stjäla på det sättet från sin husbonde, yttrade polismåstaren. Målet remitterades till rådbusrätten, och Jonsson tilläts att vistas på fri sot. Som låsaren torde erinra sig hade för något öfver ett år sedan ett stort antal stölder i bodar blifvit begagna af hustru Anna Kristina Jonsson, hvilken sedermera försett hela nejden omkring sin bustad i Majorna med klädningstyger Åc. Elter långvariga förhör lyckades man slutligen att ölverbevisa henne om hennes brottslighet, hvarpa hon afgal en som det tycktes sanningsenlig bekännelse. Hon utstod sitt straff, men inrvtad som vanan att stjäla hos henne är, bar hon nyligen återigen icke kunnat motstå frestelsen att besöka butikerna och der lägga sig till hvad som kunde falla henne i smaken. Den 1V d:s inkom hon nemligen till m:ll Rosa Engström, som har en modebutik vid Torggatan, och då hon aflagsnade sig ur butiken märkte m:II Engström att hun tillegnat sig en krinolin för en mindre flicka. M:II Engström sprang derfore ut på gatan efter henne ocu ropade ull henne: Lemna tillbaka den krinolin ni swult! Krinolinen var då, såsom asyna vittnen intygade vid förböret i går, gömd under hennes kjol, men icke bättre ån att den till en del hängde nedanför och släpade på gatan. — Hustru Jousson gick genast tillbaka in i butiken samt återlemnade krinohnen. En poliskonstapel hade emellertid kommit till stället och häktade henne vid utträdet ur boden. Då polisforhor med henne i går holls, förnekade hon helt och hallet tillgreppet. Hon hade väl haft en barnkrinolin under kjolen, för att dymedelst skydda denna från att blismutsig, men denna krinolin hade hon sjelf köpt. Hon gick tilbaka in i butiken da man ropade på henne, men ej derför att hon hörde det man ropade att hon stulit. Den krinolin som hon påstods ha stulit hade hon aldrig sett, och kunde saledes icke heller känna igen den, då den nu lörevisades henne. Hon hade följaktligen icke heller återlemnat någon krinolin i butiken, Da hon uppmanades att srumvisa den krinolin hon sade sig ba köpt och som skulle varit den hon burit under kjolen, svarade hon att den måtte hon ha tappat, antingen i butiken eller på vägen deritrån ull polisvakten. Tillfrågad hvarest hon skulle köpt krinolinen, svarade hon att detta skulle skett i en butik vid Kungstorget, hvarest ett par bodherrar funnos. Upplyst att ingen butik med bodberrar i och hvarest krinoliner försåldes funnes i närheten af Kungstorget, svarade hon att köpet skett vid Domkyrkotorget, och slutligen vid en gata hvars namn hon ej känue. Alla dessa svängningar, med huru stor tvärsäkerhet de också gåfvos, kunde dock ej rädda henne. Målet remitterades till rådhusrätten och Anna Jonsson återföfpåssades till cellfängels.t. — Sjomannen Olof Nilsson hade till igår blifvit inställd infor poliskammaren, dersore att han genom inbrott i en vedbod stulit omkring två lass ved, tillhoriga öfverkonstapel Björkman i Majorna. Dervid bade tillgärt på det sätt, att Nilsson brutit lös en bräda å båksidan af vedboden och derigenom beredt sig tillträde till vedboden samt stulit veden. Han hade sedermera mot mat och bostad lemnat veden till ett par madammer Berndtsson och Andersson, hvilka väl haft skäl att tillfråga honom om åtkomsten men som dock väl aktat sig för att göra det, på det ati de i möjligaste måtto skulle kunna bibehålla rent samvete. Då öfverkonstapel Björkman kom in till dessa gummor för att fråga dem om förhållandet, hade de så varmt inne hos sig, att det hettade om öronen. Nilsson erkånde vid det igår hållna förhöret att han på ofvan uppgifna sätt tillgripit veden, men påstod att den varit till hälften kolad. Målet remitterades till Säfvedals häradsrätt, hvaremetilertid Nilsson återförpassades till celltängelset. Då båda madammerna tillätos deremot att viar på fri fot: