Göteborgsposten – 16 januari 1867, sida 3

utan att hans kamrat, som hela tiden kunde tala vid honom, förmådde att komma honom till någon hjelp. Haus sista ord innan han. sjönk ned under isen var en helsning, som ban bad kamraten framföra till hans broder i hemmet, att taga vard om hans hustru och två små barn. Den andre, som efter många ansträngnipgar slutligen lyckades uppnå land, var då så utmattad, att han endast genom att krypa på händer och fötter kunde uppnå en gård, hvars invånare vänligt togo hand om den nodställde.