Göteborgsposten – 10 januari 1867, sida 1

ej neka till att vatten alltför ofta saknas för vattendragen, ängarne och plöjningsjorden emot törut. Det är visserligen icke regnet som saknas, vi ha endast alltför mycket regn, men det gär genast ned i hafvet; i st. f. att falla jemnt på jorden och gradvis väta den, genom att tränga ned i undergrunden, faller det i strömmar, håller sig på ytan, som det tillstoppar, och störtar sig utför de minsta sluttningar. Följande dagen finns ej mer ett spår deraf, rörledningarne ha slukat allt. Nu haller jordens afdunsining icke jemna steg med hafsdunsterna, som vinden för med sig; dessa senare falla ned i regnströmmar, hvilka isynnerhet om sommaren hastigt bortdunsta, ty de kunna ej mera strömma ned under rörledningarne. Denna bortdunstning, som försiggår desto snabbare, ju mindre jorden är fylld med fuktighet, trambringar ett plötsligt fall i temperaturen.