Göteborgsposten – 9 januari 1867, sida 3

ma att erfara genom frågan om armåorgani-, sationen i Frankrike. Det första förslaget tilll! denna har mött, säger man, så allmänt ogillande, att kejsaren skall hafva gått in på åtskilliga förändringar i detsamma. Fastän man vid sjelfva dessa förändringar fäster mindre afseende, synas de likväl hafva gifvit oppositionen nytt mod och ny kraft. Och den skall nu tvifvelsutan veta att draga fördel af den belägenhet, hvari regeringens politik försatt landet, för att framtvinga eftergifter i en anda, som till slut skall förmå kejsarens att kröna frihetens byggnad-, det vill säga, återinföra den konstitutionela friheten i Europa, hvarigenom han skall återvinna den styrka, som han nu känner försvagas. I den nya förändringen af organisationsförslaget medgitves, att af reserven ingen man får uttagas till aktiv tjenstgöring utan lagstiftande kårens bitall, en eftergift, som man kanske ansett sig kunna gå in på, emedan regeringen disponerar öfver lagstiftande kårens majoritet. År det så, har mnn kanske glömt, att det hädanefter skall ligga för mycket i allas intressen att nämnde kår blir ej blott en ja-voterande skugga, utan en sjelsständig och oberoende folkrepresentation, för att man icke skall vid de nya valen om något år bemöda sig på allt sätt att skapa en kammare med färg, likasom det är otvifvelaktigt, att lagstiftande kåren redan nu skall känna folkets blickar så strängt fästade på sig, att den icke skall våga att längre spela samma ända till vämjelso ömkliga roll som hittills. Gudi lof att det börjar dagas igen i Frankrike! Vid första rena frihetsvind från Seinen skola folken åter känna medvetandet om sina rättigheter vakna — och inför dem skall verötringsrätten och absolutismen sopas bort, såsom allt ondt i längden sår böja sig under det goda och i vanmäktigt raseri se dettas triumfvagn fortfarande ila framåt. Det skulle då ej blott vara den materiela utvecklingen och framåtskridandet, som komme till heders, såsom nu är fallet, ty kejsardömets ifver för Frankrikes materiela utveckling är dock obestridlig. Detta framgår af tullstyrelsens nu offentliggjorda berättelse om handelsrörelsen i Frankrike under de första 10 månaderna af 1866. Denna berättelse visar, att utförseln sedan 1863 i en märkbar grad öfverstigit införseln. År 1866 (10 månader) var införseln 2,486,158,00 francs, utförseln 2,82 1,608,000, 1865 införseln 2,184,150,000 fres, utförseln 2,482,763,000, 1864 2,069,731,000 mot 2,483,339,000 etc. Genom ett nytt konstitutionelt lif i Frankrike skall kejsaren stå starkare än någonsin mot hela den prelat-och prestliga, som nu spinner sina nät bland folket, för att drifva detta till illvilja mot regeringen och dynastien. Ett florilegium af illvilliga utfall mot kejsarens politik föroligger i en samling herdabref, utfärdade af 19 franska biskopar med anledning af påfvens ötvergifvande af Frankrike. Ur denna ganska artiga samling vilja vi meddela några utdrag, hvilka väl kunna försvara sin plats i ett satirblad. Sålunda säger biskopen af Coutances, att då för 12 år sedan dogmen om jungfru Marias obefläckade aflelse proklamerades, hade man skäl att tro, att Guds Moders skydd skulle förskafla jorden en lång tid af lugn och ro. Men detta hopp har slagit fel. Vi kasta våra blickar öfver verldens karta, men vi se förgäfves efter den lycka, som vi så mycket behöfde: denna lycka, hvarom proklamationen om den obeflackade aflelsen tyckes oss vara en så lycklig profetia. Åt hvilket håll vi än riktade våra blickar, i Europa, i Amerika, öfverallt sågo vi krig, mördande strider, blodiga förvecklingar, broder-strider mellan kristna nationer ete. Udden i biskopens af Nancy herdabref är, att de, som glömt de gudomliga löftena, äro de enda hvilka förutsäga påfvedömets fall. Biskopen at Frejus jemför den närvarande krisen med de pröfningar, som hemsökte Job. Likasom på Jobs tid, kan Gud tillstädja mörkrets furste att för en tid förstöra hans tjenares arfvedel. Det är vå det sättet han gör deras gloria mera skinande, genom att mångfaldiga deras förtjenster. Biskopen af Vannes deremot litar ej blott på Gud, utan äfven på menniskor, ty han bifogar sin herdaskrilvelse generalerna de Cisss och Lauristones bref om inkallande af frivilliga till att fylla tomrummen i den fransk-romerska legionen samt öka dess effektiva styrka. Biskopen at Marseille anser långa tal vara onödiga och nöjer sig med att erbjuda pålven en tillflyktsort i staden Marseille, dervid han till en del citerar en skrifvelse från påfven, af 1851, till biskopen af Marseille med anledning af den gästfrihet som visats de från Italien flyktande andliga i Marseille.