Göteborgsposten – 9 januari 1867, sida 1

vier i Marstrands badinrättning (å 150 rdr) å 40 rdr; 3 st. Kgl. svenska jernvägs-premieobligationer (å 10 Thl.) å 26 rdr 75 öre; 25 aktier i försäkringsbolaget Svea (å 1,000 rår, med inbetalda 100 rdr) till 92 rdr å 92: 50. — Följande aktier återropades, neml.: 100 aktier i Skand. Kreditaktiobolaget (å 355 rdr, med inbetalda 40 proc) å 203 rdr 75 öre; 30 aktier i Engl. anu Swedish Barkå 25 Åsterl.) å 260 rdr; samt 3 aktier i ångf. Dalsland (å 500 rdr) å 370 rdr. Arbetslösheten. IIandelstidningen bemötte i går afton våra anmärkningar mot en dess föregående artikel, hvari vi trott oss spåra en benägenhet att något obetänksamt binda staten och kommunerna vid allmänna arbetsföretag, för att förekomma en befarad större arbetslöshet. Vår kollega medgifver nu, att dylika arbetsföretag ej böra utföras utan i nödfall. De äro då en undantagsåtgärd, mot hvilken vi ha intet att invända, ehuru vi äro af den mening, att ej tillräckligt stor försigtighet kan härvid iakttagas, emedan man lätt kan skapa ett förhållande, som från tillfälligt blir varaktigt, hvilket är så mycket betänkligare, då det allmänna, staten eller kommunen, till dessa företags utförande nödgas under svår tid upptaga lån, för att ej de nu lefvande må drabbas alltför tungt, utan äfven kommande generation få sin del af bördan. Nu återstår frågan: är verkligen ställningen inom landet så betänklig, att denna omständighet bestämdt föreligger? Ar den det icke, så har det varit ganska orätt af H.-T. att nu framhålla den, emedan derigenom lätt anspråk kunna framkallas, som senare skola gäckas och dermed föranleda oberättigade klagomål mot den allmänna hushållningen, om denna skulle inslå en annan väg. År deremot ställningen verkligen så brydsam, som det antydts, så är det vår allvarliga önskan att H.-T. framkommer med talande bevis derför, isynnerhet som, enligt vårt förmenande, många glädjande omständigheter gifva vid handen, att snart bättre tider äro inne, under hvilka penningetillgången skall bli tillräckligt stor, för att sänka priset å rörliga kapitaler så mycket, att de skola åter kunna med fördei begagnas i den allmänna näringsverksamheten. Att man börjat hushålla litet i vårt land och inskränkt sina behofver kan ej komma att inverka särdeles på arbetsställningen, ty inskränkningen blir, hoppas vi, mest märkbar på importlistorna. Då det ej varit vår afsigt att inleda nåson polemik med vår kollega, lemna vi obesvarad insinuationen om att vi kallat höga arbetslöner för ett ondt under andra omstänligheter, än att de alstrats genom konstlade medel, så att de sedan åter sjunka lägre än örut och inkräkta på den fria näringsverk