Göteborgsposten – 7 januari 1867, sida 1

0tE. — MA FIP TEES SJS G44 4 17 OPEN WW — —— ning, utan tanke på att härigenom skapas för dem ett slags Försyn, hvilken skall drabbas af just arbetarnes förbannelse, då stat och kommuner, för att bringa jemnvigt i sina budgeter, måste upphöra med denna arbetslyx. hvilken ytterst drabbar massorna sjelfva uti en tyngande beskattning. Likasom denna maxim en gång skall visa sig vara kräftan i den napoleonska dynastien, på samma sätt skulle den, tillämpad äfven här i landet, medföra följder, hvilka skulle göra ställningen ännu brydsammare än den är. Det kan ej vara H.-T. obekant, att den genom de indragna lånen förut ökade penningetillgången aflade en stark spekulationssvindel inom alla näringsgrenar. Fabrikorna utvidgades och nya sådana anlades, de vansinnigaste egendomsköp egde rum och nyodlingar i stor skala utfördes, på samma gång trävaruutskeppningen fick stark fart, tyvärr för våra skogar. Ilärjemte inträffade, att vi nödvändigt måste, emedan vi dröjt dermed redan för länge, anlägga jernvägar till våra kommunikationers förbättrande och lyftning. Dessa jernvägsanläggningar påbörjades och utfördes med ovanlig kraft och snabbhet, kanske för snabbt för ett land med så ringa befolkning som vårt. Jernvägssvindeln grep allas sinnen och riktiga svärmar af de mest olikartade bibaneprojekter föllo öfver våra riksdagsmän, alla till väsentlig del grundade på hoppet om betydliga förstärkningar af staten. Det var naturligt att, ganom den starka efterfrågan efter arbetskrafter som häraf uppstod, äfven arbetslönerna skulle höjas. Sålunda följde ock, att många armar drogos ifrån tvenne af vårt lands bästa näringskällor, jordbruket och skeppstarten, der de ej kunde hålla arbetslönerna lika höga med dem, som de ofsentliga arbetena gåfvo. Jordbrukarne fö jde i det längsta med, åtminstone så länge hypoteksbankernas penningkälla ännu icke stoppat; men de höga räntorna på egendomarne kunde ej länge enas med dessa höga arbetslöner; skeppsfarten deremot minskades, och skeppsrederiet är fortfarande i tillbakagående. Den genom det allmänna politiska osäkerhetstillståndet i Europa skapade misstroendet började efter hand försvåra penn ngställningen och drabbade äfven vår offentliga kredit i utlandet, hvilken ej heller kunde annat än lida deraf, att Sverige ständigt uppträdde såsom lånesökande för smärre summor på penningmarknadens stora centralpunkter. Härat följde naturligtvis, att penningarne blefvo för svenska lån så dyra, att hvarken staten eller enskilda låntagare kunde begagna dem, hvarigenom uppstod denna kris, om hvilken H.-T. säger, att den skail hemsöka äfven arbetsklassen. De genom de stora allmänna arbetena från jordarbetet ryckta talrika skarorna, hvilka fingo vid de förra vida större afloning än vid de senare, skola nu nödgas återvända till sin första sysselsättning, så att arbetslönerna på landet skola komma att nedsättas och jordegarne bli på nytt i tillsälle att, till rimliga kostnader och med hopp om att se sitt arbete kunna bära sig, vidtaga nyodlingar och utvidga sin verksamhet. Det kan synas hårdt för dessa många arbetare att sålunda se sina löner betydligt minskas; men det är i det hela en vinst både för dem sjelfva och för landet — för dem sjelfva, i det att de åter bli en fast befolkning, hvarpå deras bergning för framtiden och seder endast kunna vinna, för landet derigenom att dettas hjelpkällor åter kunna med vinst förarbetas och tillökas. Vi kunna härtill lägga: äfven för städerua, hvilka sålunda skola se den del af sin befolkning minskas, hvilken började bli alltför nomadisk och genom proletariatets ökande med hvarje år tyngde mer och mer på