Göteborgsposten – 5 januari 1867, sida 1

finna lika stor ungdomlig glädje och fröjd tills dager blir ljus! Den nyärspjes, som gifvits af Rohdeska teatersällskapet, har vunnit särdeles stort bifall och är äfven förtjent deraf, ty kupletterna, det hufvudsakligaste i stycket, äro fyndiga och ha mer än en qvick point. För vår del ha vi dock ett par anmärkningar att göra, neml. 1:o att åtskilliga kupletter gjorts för långa och 2:0) att polismästaren Wallenberg gjorts till föremål för åtskillige nojs. Det första verkar alltid tröttande på publikens uppmärksamhet, och hvad det andra beträffar, så visst skrattade man för ett par år sedan åt Konstapel Batongs sägner, men idisslade upplagor deraf kan man ej vara trakterad af. De kupletter, som af hr Holmqvist utföras, tyckas mest ha slagit an. Den lilla visstump, m:ll Löfgren har att sjunga, hörde publiken, åtminste vid första representationen, ej ett ord af, men den måtte ha varit mycket rolig, ty m:ll L. såg så hjertans nyter och glad ut, då hon gnolade den. — Vi skulle gerna vilja gifva arrangören af sluttablån en vältörtjent mention, endast vi visste riktigt hvem det är. Hr Svensson säga somliga, hr Ullberg säga andra. Hvem det nu må vara, hr Svensson eller hr Ullberg, men säkert är, att arrangören visat stor smak och esprit Narrangement. Den nya balett, Ingånn, som hr Ullberg etter Espinosa arrangerat, har ock slagit an och likaledes med rätta. Musiken är särdeles täck och karakteristisk, utom valsen, som tyckes komponerad för ett halft dussin skeppundsvigtiga mynheers med hvar sin Kajsa Rulta under armen och icke för lättsotade dryader af Selinderska skolan. Vi veta, att man pretenderar att krönikeskrifvaren skall i allo sölja med sin tid. Det är mycket rätt, gudbevars, men ibland kan han också försumma sig, ty han är ej mer än menniska. Så ha vi icke förut kommit att omnämna det lilla nätta kafe, som mill M. Nilsson för någon tid sedan öppnat vid Kyrkogatan. Vi ha nu emellertid öfvertygat oss om, att nämnde kaf är fullt förtjent af at också komma i krönikan. Rummen äro väl: belägna och trefliga, uppassningen god och varorna om möjligt ännu bättre. En konnäs sör, till hvars smak vi sätta fullkomlig lit har dessutom försäkrat, att så varit fallet allt sedan det lilla förfriskningsstället öppnade: och att man har grundadt hopp om att så fortfa rande äfven skall förblifva.