Göteborgsposten – 4 januari 1867, sida 1

Mr Lester tog den ena af hennes darrande händer i sin och lade andra handen vänligt på hennes skuldra. — Margaret, förlåt mig. Jag ser att detta är en förskräcklig stöt för er, och att ni anser det vara en ringaktning mot stackars Katharines minne. Denna känsla torde vara berättigad; men kom ihåg att hon ej mera finnes. Låt ej detta uppväcka någon fördom hos er mot min unga hustru, hvilken jag nyss svurit att älska i nöd och lust. Kom ned till henne. . : — . . I Anse det vara en ringaktning mot Katherines minne! Nåväl! bättre att han fattat den åsigten. Nästan omedveten hvad hon gjorde, gaf hon mekaniskt vika för hans hand, som tätt omslöt hennes och med ömt våld drog henne med sig. — Jag visste ej om det, sade hon. Tiffle gaf mig aldrig biljetten som ni lemnade henne. Naturligtvis mäste jag bli öfverraskad.