Göteborgsposten – 3 januari 1867, sida 1

Mr Lester såg sig omkring utan att veta hvad son var att göra. Något hinder i förberedelserna kunde göra att lady Adelaide blef ångerköpt, ty hon var nyckfull som vinden att ej få kalla henne sin denna dag, nu då sillhetsbä garen var så nära hans läppar, skulle mr Lester ha ansett som den största olycka i sitt lif. Om han gått till sit eget hem i första ögonblicket och kommit hit efteråt skullc han ha träffat både miss Bordillion och mr James. On han vetat hvar han skulle söka prestmannen, skulle har ha begifvit sig efter honom; men Danesheld var en myc ket vidsträckt församling och dertill på vissa delar myc ket besvärlig att färdas igenom. Efter att ha skrifvit et par ord med blyerts till mr James, tog han viigen mo: slottet. De nyheter som vid ankomsten dit träffade honom både glädde och förargade honom. Lady Adelaide klädde sig för ccremonien. Allt mycket bra, så till vida; men om ej prestmannen anlände? Mr Lester gick som på nålar. Han såg lord Dane och frågade om han ville deltage i ceremonien. Svaret var mycket lugnt, men nekande lord Dane hade göromål på annat håll, och en misstanka uppstod hos mr Lester att den unga ladyns hastiga afresa togs som en ringaktning for honom sjelf. Klockan var half sju när mr Lester åter kom hem. Han gjorde någon iändring i sin drägt och intog litet föda såsom en ersättning för middagen, ty lady Adelaide hade äfböjt att dinera vid sin ankomst. Prestmannen hade ej ianu varit synlig, och mr Lester kände en feberaktig oro.