Göteborgsposten – 3 januari 1867, sida 1

segrar under hösten voro i de vigtigaste staterna den omedelbara följden af en reaktion mot presidentens våldsamma uppträdande under resan till Chicago, och de majoriteter, som de vunnit genom sin förnämste motståndares indiskretion, kunna förloras genom den extrema hållning, de sjelfva intagit. Utan atscende på möjligheten att representanter från de uteslutna Sydstatsdistrikten kunna inom en ej aflägsen tid få inträde i den nationala lagstiftande församlingen, är det tydligt, att det republikanska partiet icke kan lita på mellanstaternas fortfarande trohet. Det är derför icke onaturligt, att de böra vara ifriga elter att nu under sina maktdagar tå alla sina förslager igenom; fastän det är möjligt, att om uppskof skulle at någon anledning inträda, deras ilver kan visa sig vara deras egen förstörelse. Den nuvarande kongressen kan ej hafva nog tid att fullständigt utföra sina planer, men tillräckligt har gjorts, för att visa den väsentliga karakteren i de förändringar majoriteten önskar. Den lagstiftande församlingen har segrat ötver regeringens verkställande afdelning och vill nu skrida till absorberande af all annan makt uti landet. Det är ej svårt att sv, att en kollision mellan kongressen och några af mellanstaterna är något, som kan med det snaraste väntas. Det republikanska partiets politik i dess delo med det eröfrade Södern måste suppleeras genom författningsförändringar uti de stater, som ännu äro i Unionen, och det är sakert, att dessa förändringar icke skola antagas utan en opposition, som först måste tillintorgöras genom utvidgning af kongressens värjo. Den stora frågan i afseende på Södern är omröstningstrågan (de frigifnas rösträtt). Sistlidne vår var kongressen hugad tillstädja de rekonstituerade staterna att såsom hittills lösa omröstningsfrågan efter eget godtfinnande, under den förutsättning att representanter skulle utses i proportion till de väljande och till innevånarne i ett distrikt. Någon sådan kompromiss är numera icke möjhg. Den tillökning i styrka, som det republikanska partiet erhållit, ingifver dess ledare nog djerfhet att påyrka opartisk omröstning i Södern — d. v. s. en omröstning begränsad genom vissa qvalifikationer i afseende på egendom eller uppfostran, men utan något slags raceskilnad. Men det skulle vara alldeles orimligt att påyrka opartisk omröstning i Södern, så länge den ännu icke är medgifven i Norden och färgade personer nu, med några undantag i Nya England, möta hinder i att förvärfva, om de icke helt och hållet utestängas från politiska privilegier i Norden. Kongressen har derför visat sin stämning genom antagande af en omröstning för distriktet Columbia. I detta särskilda distrikt — som är specielt understäldt den nationala lagstittningen — skola negrerna efter den närvarande sessionen tillåtas rösta lika med de andra innevånarne. Det nästa steget skall bli samma lags tillämpning på Nordstaterna. Det är f. n. osäkert, i hvad mån senaten skall vara hugad att understödja en bill, som inblandar sig i den frihet, hvarje stat har att bestämma om, hvem som skall ha rösträtt inom densamma, och man skall uppskjuta förslagets väckande tills man fått visshet om, att ett tillräckligt stort antal senatorer skola gynna förslagets antagande oaktadt presidentens veto. Men redan ropas, att senaten är ett hinder för representanthuset. Dess tendenser äro för konservativa för de extrema republikanerna i representanthuset och landet; och det är mycket möjligt, att några tvehågsna senatorer heldre skola gifva vika för, än frammana en fientlig känsla. Händelserna ila nu fort i denna riktning, och vi