Göteborgsposten – 31 december 1867, sida 1

verkligen hela morgonen hvälft planer i sitt hufvud, och han vägade omtala en sådan. Att hon skulle vigas vid honom helt lugant och i all tysthet samma dag i slottet samt genast derefter medtolja till hans hus. Förslaget kom henne att bäfva. IIon ryggade bestört tillbaka derför, och mr Lester såg det med smärta. Hvad annat då? frågade han; hvilken plan hon än ville föreslå, ville han hjelpa henne att utföra. Hvad annat i sanning! Hvilken annan plan fanns det väl som kunde bli utförd? Hon var fullt besluten att ej qvarstanna en natt till i slottet, ehuru lord Dane telegraferat efter sin syster tidigt på morgonen. Mr Lester undrade något hvarifrån hennes önskan att komma så hastigt bort kunde härleda sig; han hade ej den aflägsnaste aning om att hon fruktade att sammanvaron med den nye peeren kunde rubba hennes löfte till honom. I det dilemma, hvari hon befann sig,i den svårighet hon hade att uttänka något tillfälligt passande hem, visade hon vissa tecken till att gifva med sig. Sophie Deffloe tillrådde, lyckligtvis eller olyckligtvis, mrs Grants hem, och detta gjorde slut på striden. Nästan med ett anskri sade lady Adelaide att hon ej ville, ej skulle resa till Skotland, och mr Lester återkom till sitt förslag, hvilket han understödde med hela den öfvertygande vältalighet, hvaraf han var mäktig. Han erinrade henne att det ej skulle vara förenadt med ringaste svårigheter att låta saken törsiggå i all tysthet; ett särskilt tillstånds