Göteborgsposten – 24 december 1866, sida 2

Isistl. April månad ingicks en vänskaplig öfverenskommelse mellan fransmännens kejsnre och presidenten för Förenta Staterna om, att de franska expeditionstrupperna skulle dragas tillbaka från Mexico. De skulle dragas derifrån i tre asdelningar, så att den första akulle lemna Mexico i nu förlidna November månad, den andra i nästk. Mars samt den tredje och sista i November 1867. Omedelbart efter det utrymmandet försiggått skulle franska regeringen med afseende på Mexico antaga en non-interventionshållning, lik den som Förenta Staternas regering iakttagit. Kejsaren har efter det denna öfverenskommelse ingåtts, upprepade gånger försäkrat, att han skulle utföra det lofvade utrymmandet inom nämnda tid eller ännu förr. Man väntade med skäl, att nämnda tilltänkta steg skulle framkalla en kris af stort politiskt intresse i Mexico. Den nyligen utnämnde ministern för Förenta Staterna, mr Campbell, afsändes derför till sin post d. 9 sistl. Nov., för att utföra de åligganden, som honom tillko ima såsom Förenta Staternas befullmaktigade minister vid denna republik. Man har äfvenledes funnit det lämpligt, att läta honom i närheten af Mexico understodjas af generallöjtnanten öfver Förenta Staternas arme, i afsigt att erhälla upplysningar, som skulle kunna vara al vigt för bestämmande af Förenta Statornas ytterligare uppträdande för att äterupprätta och bibehålla de nödiga och lämpliga förbindelserna med republiken Mexico. Alldenstund vi äro djupt intresserade i frihetens och mensklighetens sak, hafva vi ansett det vara vår oafvisliga pligt att använda det inflytande, vi kunde ega, till förmån för återupprättande och varaktigt bibehållande i detta land af en national och republikausk regering. Sådan var sakernas ställning till Mexico, då man d. 22 sistl. November från Paris erholl otficiel underrättelse om, att fransmännens kejsare någon tid förut bestamt sig för att icke draga en afdelving sf sina stridskrafter tillbaka i förl. November, i enlighet med förut ingången förpligtelse, men att denna bestämmelse fattats i afsigt att draga samtliga stridskrafterna tillbaka under loppet af forstk. vår Förenta Staterna hade emellertid hvarken erhållit någon underrättelse eller sförtroligt meddelande om denna bestämmelse, och så fort regeringen erhallit kunskap derom, lät hon underrätta fransmännens kejsare om sin uppfattning af saken. Jag kan icke uppgifva hoppet om, att Frankrike skall taga denna angelägenhet under förnyadt öfvervägande och fatta ett eller annat beslut med hänsyn till Mexicos utrymmande, hvilket så nära sam möjligt öfverensstämmer med det bestående aftalet, och att det således skall uppfylla Förenta Staternas berättigade förväntan. De aktstycken, som beröra denna sak, skola blifva Eder förelagda. Man tror, att det efter expeditionstruppernas utrymmande af Mexico ij längre skall finnas någon anledning till allvarliga förvecklingar mellan Frankrike och Förenta Staterna. Kejsarens och det franska folkets uttalanden stärka hoppet om, att den traditionela vänskapen mellan båda länderna skall i detta fall kunna örnyas och återupprättas på ett varaktigt sätt. I afseende på England uttalar sig presidenten med stor skärpa. Yttrandena äro förut bekanta. Vi intaga dertör här blott början: Det är beklagligt, att man ej kommit synnerligen längre med biläggandet af splittringarne mellan Förenta Staterna och Storbritannien, — splittringar, hvilka härröra från ödeläggelsen af vår nationalhandel och andra förorätter, hvilka under vårt borgerliga krig begåtts af engelska undersåter i strid mot folkrätten och fördragsenligt ingångna förpligtelser ... Man kan ej tillägga den snara lösningen af denna fråga för mycken vigt ... Det är ord och inga visor. Angående förhållandet till den orientaliska frågan heter det: Det är ej osannolikt, att Förenta Staternas politiska och hadelsintressen kunna till en viss grad beröras af de händelser, som tilldraga sig i den ostliga delen af Europa, och den tid tyckes vara k mmen, då vår regering bör ha en diplomatisk representant i Grekland.