Göteborgsposten – 24 december 1866, sida 1

————————————— ) sig ej nedtryckta under bördan af att nödgas mottaga at andra, då julljusen skola tändas. Glada och stojande tumla de små och unga kring Julgranen, med fröjdeskri mottagande hvarje förseglad paket, och de gamlas j ögon stråla vid åsynen härat: de känna igen Sig sjelfva, det är de sjelfva. De finna sig plötsligt föryngrade, ungdomens närhet kan ssora både gubben och gumman unga på nytt, soch deras blod rinner varmare än nyss förut. Med hopknäppta händer erinra de sig de förrunna åren och med frid i sinnet se de komi mande dagar till mötes — med frid, ty de i känna nu, huru de aldrig skola dö lekamligen, ty de lefva ju i slägtet, huru de aldrig skola åldras och vissna bort andligen, ty Han, till hvars minne ljusen brinna, Han nedlade gratvens välde och nedsteg i men äfven utgick ur dödsmaktens mörker — och alla de, som följa Honom, skola lefve med Honom. I det vi nu för ett par dagar hvila från dagens politiska äflan, tillonska vi vår läsande allmänhet en fridtull och gladelig jul i samilJelifvets stilla hägn. Man har som vanligt ej förgätit de fattiga och de unga. De förmögnare familjernas dörrar skola i ing såsom vanligt öppnas för de behötvandes siora skaror. Man skall gitva med glädje ech emottaga med tacksamhet. . Lyckliga de, som kunna gifva: det är sällare att gilva, än att taga. Redan kl. 8 i dag på morgonen gifves å Evangeliska Societetssalen en fest för barnen i den under tröken E. Kewenters ledning stående söndagsskolan. Barnens antal är 236, och erhålla desamma, sedan en stund först egnats åt andakt och bön, talrika julgåtvor af bättre lottade medlemmar inom samhället. Offentliga förelärningarne. Adj. d:r Odhners sista föreläsning i Lördags afslutade på ett värdigt sätt de föregående. Talaron framställde under detsamma unionens följder för de tre olika länderna, de fördelar hvartdera landet hemtade och de olägenheter — främst bland dessa notionalhatet — som foljde af densamma. Tal. yurade will sist, att tanken på unionen blifvit förtidigt väckt, ty för att inträda i en förening måste de olika kontrahenterna ha vunnit en individuel och sjelfständig utbildning; men nu, sedan de hunnit till denna utbildning, skola de nordiska folkens banor åter löpa tillsammans i tanke och handling. Sedan tal. slutat sitt föredrag, uppträdde d:r Dickson och framställde åhörarnes tacksamhet tor det verkligou utmärkta sätt, hvarpå dessa föreläsningar blifvit genomförda. Auditoriet hade at flera skäl varit fåtaligt, men tal. var förvissad om, att en hvar at d:r Odhners åhörare hjertligt önskade att tå förnya len angenäma bekantskap de i honom gjort. I förhoppning om att det icke är sista sången vi hår hört denne den historiska veenskapens djuptänkte och förträffligo tolkare, acka vi honom äfven for vår del på det jertligasto och önska honom valkommen tillvaka.