Långt ifrån att, oaktadt de i ofvanstående uppsats förekommande mustiga uttryck, vägra dess införande i tidningen, är det oss tvertom ett nöje att få meddela densamma, på det att allmänheten må erfara dels huru hr polismästare Löfmarck förklarar sina åsig ter i och för gripandet at den ifrågavarande bedragaren, dels hr polismästare Lötmarcks tankar om skandalskrifveriet och slutligen hr polismästare Löfmarcks generella mening om den i Göteborgs-Posten förekommande veckokrönikan. Vi anse oss lugnt kunna öfverlemna åt samma allmänhet att fälla domen mellan hr L. och oss om hvad som yttrats i veckokrönikan; icke mindre lugnt skola vi lemna algörandet åt en tryckfrihetsiury, förutsatt att hr L. skulle anse sig befogad att göra allvar af den i slutet af ofvanstående skrifvelse framskymtande hotelse. Vi vilja icke byta ord med hr polismästare Lötmarck angående hans uppfattning af begreppen aktning och anseende. Hr L. torde i detta hänseende ha sina egna, på en mångårig erfarenhet grundade åsigter, hvilka allraminst vi vilja söka rubba.