Göteborgsposten – 21 december 1866, sida 2

Mariestad ufärdad vexel å nysenämnde belopp, densamma vore på boedrgligt sätt rätte egaren frånhänd och att följaktligen innehafvaren borde qvarhållas intilldess ban fått vederbörligen redogöra för sin åtkomst dertill. Derjemte anbefalldes den inom staden tjenstgörande poliskommissarien dels att samtidigt med öfriga bankinrättningars öppnande påtöljande dag dit meddela lika beskaffad underrättelse som till Skandinaviska Banken, ach dels, för den möjliga händelse att bedragaren hade för afsigt att begilva sig från staden, att med nödigt antal poliskonstaplar och åtföljd af de omnämnde posttjenstemännen, hvilka trodde si kunna igenkänna personen ifråga, infinna sig vid de påföljande morgon asgående bantåg, hvilken befallning, efter hvad poliskommissarien kl. omkr. 39 samma morgon hos mig anmälde, blifvit utan resul:at fullgjord. j Vidkommande den jemväl anbefallda anmälan hos Lånekontoret och Ensk. Banken, upplyste vid samma tillfälle poliskommissarien, att, enl. hvad hr postairektör Ameen nyss förut för honcm tillkännagisvit, densamma vore obehöflig, enär underrättelse om saken vore sagde bankinrättningar meddelad direkte från postverket, som var att anse som rätter målsegande och någon förnyad anmälan skedde dertöre icke. Deremot gafs verkligen vid anmälningsullsallet befallning om poliskonstaplars posterande i banklokalerna, likväl endast under örutsättning dels att bestämd visshet erhölles att brefvet innehållit vexel, hvarom besked först ingick genom telegrafsvar, som kom mig tillhanda kl. 10,,, Tisdags f. m, då redan vexeln presenterats till inlösen och innehafvaren lemnats tillfälle att undkomma, och dels att vederbörande bankstyrelser uttryckligen medgålve en dylik postering, ty utan ett sädant medgifvande lärer en bankinrättning, synnerligen om den är af alldeles enskild beskaffenhet, lika litet som hvarje privat affärsman, kunna påtvingas eller finna för sig angenäm närvaron af en polistjensteman för öfvervakande af trafikanters åtgöranden. Oundvikligen nödvändig kunde icke heller en sådan postering anses, då af bankpersonalen väl borde kunna uträttas lika mycket som af en polisman, när fråga endast var att för några minuter qvarhålla en person, som innehade ett veterligen på bedrägligt sätt åtkommet värdepapper, intilldess han nöjaktigt redoxjort för sin åtkomst dertill. Huru denna sak uppfattats och behandlats af Enskilda Bankens tjenstemän är emellertid genom tidningsreferaterna redan bekant. Efter meddelande af dessa till alla delar med sanna förhållandet ofverensstämmande upplysningar, tror jag mig tryggt kunna till en rättsinnig läsares omdöme öfverlemna att afgöra, huruvida befogad anledning må vara för banden till den af krönikeskrifvaren omnämnda allmänna missbelåtenhet med polismyndighetens åtgörande i denna sak. Hvad krönikeskrifvaren vidare ordat om Ådet offentliga och enskilda misshag, hvaraf polismyndigheten fortfarande och med skäl drabbas, så vill jag, trogen min hittills följda föresats att icke spilla ett ord till bemötande af skandalskrifveriets invectiver och obestämda insinuationer, helt och hållet förbigå detta, intilldess något fall af felaktigt eller försumligt förfarande kan åtminstone uppgifvas, då jag är förvissad att det skall falla sig lätt att för alla andra än dem, som ledas af persoulig illvilja, göra klart, att i sådant liksom i förevarande fall gjorts hvad som rätteligen kunnat och bort göras; men jag kan dock icke underlåta att nu uttrycka en rättmätig förvåning att en tidningsredaktion med ansp äk på uktning och anseende vill upplåta sina spalter för ett skrifiställeri af så underhaltig beskaffenhet, som det, hvilket förekommer i Göteborgs-Postens s. k. Veckokronikor, helst då dessa icke sällan äro af egenskap att, såsom nu torde blifva fallet, kunna ådraga ansvarige utgifvaren ansvar enligt gällande trycksrihetslag. Göteborg d. 19 December 1866. Jac. Löfmarck.