Göteborgsposten – 19 december 1866, sida 1

missöde. Han uppköper sina handelsartiklar med etor noggrannnet, och vid liqvider urskiljer han seularnes valör allenast genom att lindrigt beröra dem med pekfingret. Jag har derom sörvissat mig, och ban sager att ingen unnuu kunnat bedraga honom. Han är at ett gladt lynne, alls icke bekymrad tör sin tramud och mottages välvilligt uvar ban kommer. En vurm har han — sor musik. Så otia han har rad, begitver nan sig, då någon musikpjes gifves på Kungl. teatern, upp ull semte rauen och slår sig ned der i ett nörn. Ingen stör honom, och nar pjesen är slut, vandrar han hem tll sin bostad, långt upp på Ladugårdslandet. Genom ein stranga sparsamhet här han redan samlat sig några hundra riksdaler, som han insatt i sparbanken, och han anser ej otroligt att med tiden bli valbehällen. Hvad skall Auders då göra: — o, jag skall gitta mig och kalla mig patron), svarar han skrattande. Göran.