Göteborgsposten – 19 december 1866, sida 1

fortsarande vantande ett svar; hans genomträngande ögon togos ej ett ögonblick från mr Dune. — Eftersom ni likväl synes fästa någon vigt dervid, skall jag tala vid lord Dane, återtog den senare. Men jag måste välja min tid: det är ej hvarje dag han tillåter affärer ens nämnas. — Om det ej är afgjordt tills i morgon afton, skall John Mitchel ha stället, svarade Ravensbird. — Då skall jag tala med mylord innan den tiden, slutade Geoffrey Dane. Nägra timmar senare hade en liten tillställning blifvit arrangerad på Dane-Castle af den högre tjenstepersonalen. De förut berättade sorgliga tilldragetserna hade föijt hastigt på hvarandra och tjenarne, bundna af konvenansen, hade så fullkomligt afhållit sig från sällskapslif, att de började finna det högst tröttande och enformigt. De hade derföre nu för egen räkning en liten Svirge, till hvilken de inbjudit några gäster. Bland dessa senare var den anmärkningsvärdaste mr Richard Ravensbird, hvilken main i hemlighet smugglat in i huset, för att ej stöta lord Danes fördomar. Tjenarne delade ej dessa fördomar, de ansågo hans oskuld som ett konstateradt faktum och betraktade honom som en förorättad man, hvilken det var deras skyldighet att hedra. Måhända hade mademoiselle Sophie Deffloes vältaligrtunga bidragit att sromkalla denna opinion. Ea annan gäst var a lady, hvars bexaatskap ni haft äraa göra; det var iu