Göteborgsposten – 17 december 1866, sida 1

Fran Utlandet. Skulle man tro de preussiska tidningarne, vore det otvitvelaktigt, att den i Frankrike nu herrskande dynastien befinner sig vid branten af sin undergång. Inom landet hotar, såsom de antyda, ett uppror, på grund af den nya armeplanen, hvilken skall hatva väckt allmänt ogillande; Frankrike har sökt att erhålla ett anfallsoch försvarsförbund med Italien, säga de, men satt afslag på grått papper, kantänka; med en viss skadeglädje skela de älven bort åt Mexico, Frankrikes Achilleshäl, och tro naturligen ett krig med Amerika stå för dörren. Men allt detta eger likväl söga trovärdighet, och man torde med skäl kunna söka orsaken till dessa olycksprotetior helt enkelt i såväl Preussens eget mindre soda samvete som i sjeltva den nya franska armeorganisationen, hvilken synbarligen är afsedd att göra Frankrike ånyo i militäriskt hänseende mäktigare än Preussen och kanske tillochmed är ämnad att, sedan vissa svätvande frågor lösts, begagnas mot Preussen till förmån för den frihet i Tyskland, som den nuvarande preussiska regimen synes vilja förqvätva. Preussen har med för stort öfvermod tillbakavisat de anbud, som från flera håll gjorts det, mot vilkor att det ställer sig på vesterns och folkfrihetens sida. Det har ockdå skäl att med allvarliga blickar se hän till Frankrike, ty detta land har nu en gång den nissionen i Europa, att vara folkfrihetens Nenesis på de ställen, der den gäckats och tör