. G——s— —— ——— han hade uppskjutit det gång på gång, hvilket han ej skuile ha gjort om han haft en tanke på att döden kunde vara mycket nära förestaende. Likväl hade ej någon lång tid fördutit, och lord Dane trodde sannolikt utt ingen tid var förlorad. Först af allt talade lord Dane om sitt testamente. Han önskade ett nytt sådant upprättadt. IIans söners död satte honom i stånd att gifva testamenten till hvem han ville, och han förordnade att sådana skulle gifvas till lady Adelaide, till Cecilia Dane, till hans betjening och andra. Men de voro ej af stort belopp, ty af rörlig egendom hade lord Dane blott föga: misset. Mr Apperly lyssnade under tystnad till hans instruktioner. nästan alltsammans hörde til fideikom— Har ni glömt, mylord, sade han, att ni är er sons kapten Danes arfvinge? Han måsto ha efterlemnat ganska mycket penningar Lord Dane skakade på hufvudet. — Ingen af oss här skola draga fördel deraf, Apperly, huru mycket det än må vara. En dag då vi samtalade om penningeaffärer — det var samma dag han omtalade för mig sin kärlek till Adelaide Errol och sin önskan att sifta sig med henne — frågade Jag honom om det fallit honom in att göra ett testamente. Jag trodde att ni visste att alla hans penningar voro utlånta på åtskilliga håll i Amerika? frågade lord Dane. — Ja, jaz vet det. — Nåväl. Han svarade mig att hans testamente blif