Göteborgsposten – 12 december 1866, sida 1

blifvit synligt, blott en mindre andel. En aftärsman, som med mycken uppmärksamhet följer vår spanmålsexport, påstår bestämdt att värdet af denna export redan för denna höst uppgår till närmare 9 mill. rdr rmt, och skulle den milda väderleken ännu någon tid gynna skeppsfarten, så anses exporten ännu kunna ökas med ett par millioner rdr i värde. För närvarande ligger här ett ångfartyg som lastar halre, icke på England, som törst upp: gals, utan på Havre, enär behotvet af halre i Frankrike lärer vara ganska stort. — Det sädesrika Östergötland har i år gynnats af god skörd, som föga af väderleken skadats. IIvetet från nämnde provins hitföres till större delen på jernvägen, och-priset är i stigande. Men vårsäden, och isynnerhet hafren, forslas deremot på hjuldon ända till 8 å 9 mil till Jönköping eller Nässjö, för att på jernväg afgå autingen vesterut till Göteborg eller söderut till skånska hamnar, allt för export. Otvitvelaktigt är, att om jernbanan mellan Norrköping och Nässjö nu varit färdig, så skulle spanmålsafsättuingen från Östergötland uppgatt till flerdubbelt det qvantum, som nu före seglationstidens slut hinner alyttras. En gammal ledamot af bondeståndet har nyligen aflidit, Måns Månsson i Wängerslätt. IIan var en originell man i hög grad, en typ för den del af riksdagsmännen i fjerde ståndet, som satte sin ära uti att säga nej till allt som af regerninga föreslogs. Han innehade derföre inom ståndet ganska stor popularitet. Denna popularitet grundade sig ej blott på nyssnämnde omständighet, utan ätven på en hos honom starkt utpreglad liknöjdhet för all slags granalagenhet i sättet att uttrycka sig. IIan täflade tillochmed med Sven IIleurlin i begagnandet af starka fraser, men var mindre ordrik än denne. Såsom ett prot på hans uppfattning af riksdagsmannakallet kan anföras, att vid 1858 års riksdag i trågan om lönetörhöjning åt en del af statens tjenstemän yttrade han: tjenstemännera ska inga löner ha. De ska lefva af sportsler, så bli de arbetsamma och ligga ej staten till last. Till de sista riksdagarne blef han ej vald; men när nu riksdagsmannaval skulle förrättas till andra kammaren för Stranda och Norra Möre härader i Kalmar län, så fick han de flesta rösterna. IIaröfver klagades i anledning deral all han skulle vara rent utgammal-. Detta hinder befanns ej giltigt, men hans uteblitvande nu är desto mera befogadt. Den förtjensten ogdo han dock att vara fullkomligt omutlig såsom riksdagsman. Göran.