Göteborgsposten – 10 december 1866, sida 1

hon var mer än vanligt falsk; hon blickade mycket vänligt på miss Bordillion. — Hvad är det, Tiffle? — Ack, miss, jag hoppas ni skall förlåta mig, och jag har kommit för att i all ödmjukhet förklara huru jag kunde yttra sådana ord som jag gjorde för ett par dagar sedan. Det var Jones, som förledde mig till ett sådant misstag, och jag skulle vilja köra bort honom för det. Om hela samlingen flyttade sin kos vore alls ingen förlust. Jag fiuner att det ej varit någon grund för att sammanbinda ert namn med min husbondes. — Fra ord slogo mig till den grad med förvåning, Tiffle, att jag ej bemötte dem som jag borde ha gjort, eller förebrådde er, var miss Bordillions lugna svar. Mr Lester hyser, så vidt jag vet, ingen afsigt att för närvarande förändra sin ställning. Slå ifrån er sådana grundlösa fantasier. — Ja, ni vet nog. miss, att jag misstagit mig på partiet, svarade Tiflle stående qvar på samma ställe. Jug trodde att det var ni — och härför ber jag er ödmjukt om förlåtelse — men jag har nu funnit att det är någon annan. Ty, miss Bordillion, mr Lester skall gifta sig, och jag är glad öfver att kunna underrätta er derom, miss, ifall ni ej vet det. Miss Bordillion kunde knappast uppfatta dessa ord. Hade de mening eller hade de icke? Hennes hjerta slog häftigt då hon blickade på Tifslo. — Jag skulle ej för hela verlden ha velat säga någontiug för att förolämpa er, miss, och en riktig toka var