Göteborgsposten – 8 december 1866, sida 1

min Je ligger mera komisk kraft än i minst ett halft dussin andra bearbetningar — från tyskan. Denna kuplett lärer också ha till för fattare en person, för hvilken Söndags-Nisses redaktion icke är främmande. M:ll Ottilia Sandberg, som i denna pjes debuterade på talscenen, bör ha alla skäl att vara nöjd med sin debut, ty publikens lifliga bifall tillkännagaf tillräckligt att den ansåg att både spel och sång gingo som en dans. Miska IIauser, se der ett namn, som för ett par decennier tillbaka äfven här bland oss egde en magisk klang. Han kom på sina, redan som knappt tjugoårig yngling påbörjade, konstresor äfven hit till Sverige; han spelade och tog här som öfverallt publiken med storm. Hur mången gång ha vi icke hört våra äldre musikhabitucr, så fort det varit frågan om någon framstående violinvirtuos, som gästat vår stad, u:zbrista: Ja, ni har rätt, han spelar örträlfligt, utmärkt, om ni så vill, men — ni skulle ha hört JIlauser!, hvartill vi alltid blygsamt svarat: Ja, det skulle vi visst, om vi bara fått för dadda! Kortligen, få äro — — — — de, som annu kunna minnas den vidtbereste konstnärens uppträdande härstädes, få, åtmmstone, i jemförelse med de många, för hvilka det säkerligen blifver ett nöje att göra bekanskap med en talang, hvilken, om någon, kan kallas universell, ithy att den gjort sig gillande inom, snart sagdt, hela den kända verlden. Ty det är ingen vanlig från konservatorium nyss utsluppen, framelaquerad dussinvirtuos vi här ha framför oss. Född år 1822 i Pressburg i Ungern åtnjöt han sin första undervisning af Böhm och Mayseder och företog efter slutade studier en åttaårig konstresa genom Sverige, Danmark och Ryssland, och återvände derefter till Wien, då revolutionen 184 föranledde honom att undan den Gamla Verldens stormar söka ett skydd i den Nya. I Förenta Staterna uppträdde han i sällskap med sådana storheter som Jenny Lind, Carlota Patti, a. Jaöll och Betini. Från Norra Amerika begat han sig till Central-Amerika och derifrån utefter Stilla Oceanens sago lika stränder till Kalifornien. I San Fransisco, guldstaden, upplefde konstnären följande äfventyr: Vid hans ankomst dit stredo Lola Montoz. Henri Herz och Ole Bull om allmänhetens gunst. Då ville en pikant tilllällighet att Hauser med sin viol otvorvann alls svårigheter. L la Montez skulle nemligen beträda scenen och salongen var fylld ända till tränzsel. Lola framsväsvade i en sky af gaze och silfverskir och beredde sig till att börja sitt dansnummer. Ett skallande skratt mottog den giftaslystna spaniorskan, som vredgad öfver detta föga gentlemannalika emottagande lät ett skällsord mot publiken undsalla sig. En storm af ovilja motiog detta bevis på den kungliga favoritens dåliga lynne. Ruttna äpplen och oranger susade genom luften, parterren trängde sig fram ända till scenen, hoppade öfver orkestern och sönderbröt instrumenterna. Hauser åsåg förvånad från sin loge det för honom ovanliga tumultet då den förtviflade impressarion vridande sina händer störtade in till honom och på sina knän anropade honom att rädda honom och hans egendom och genom sitt spel söka lugna den upprörda massan. Med beklämdt hjerta töjde Hauser denna uppfordran och snart stod han. väpnad med viol och stråke midt för den krigslystna publiken. Ilvis-hungar och speord mottogo äfven honom, men knappt hade han tagit några sträktag förrän publiken började lyssna och efter styckets slut skallade en dundrande appläd. D)ä störtade den uppret. de spaniorskan half; rasande in på scenen för att fortsätta sin aans men nu började åter tumultet med bruset af en orkan. Man ropade på direktören. Tenrerdirektör, skrek en röst då denne framträdde, åvi ha en gang betalt ut våra dollars; Lola Montez har g:ort sig ovärdig att dansa för oss, låt oss istället höra Miska IICuser spela. Ursinnigt jubel. Och nu spelade han balfva natten för den bullersammaste, men traligen också tacksammaste publik han någonsin haft. Etter att i Lima, en ort som namn lör qvinnor och oranger eser, gitvit flera konserter och från retande kreolskors undersköna händer ha blifvit ötverhöljd med blommor, råkade han i Valparaiso ut för en fanatisk pöbelhop som ville storma huset der hexmästaren med sin trollviol uppträdde. Då väcktes hos houom tanken på en utflykt till Australien. Etter en äfventyrlig sjöresa landsteg han på Otaheiti. På denna ö hvilade han ut I och komponerade der sina verldsbekanta Lieder ohne Worte och, säger en kritiker, man kan säga att denna idealiska och paradisiska natur fann ett eko i hans hjerta och väckte deriaslumrande närbeslägtade toner. Se här hvad som der hände honom: Indiandrottningen Pomare hörde talas om den I främmande -spol ren? och låt inbjuda honom till s p; rundtomkring henne hade hennes kassobruna hofsiat församlats och snart stod Hauser midtibland groteska gestalter iklädda brokiga drägter i ett rum der en my tisk halfskymning herrskade. Då han varscblef de gatka miner och de vaggningar på kroppen hvarmed de beledsagade sitt underligt klingande speäk. såg den nyfikenhet som afsperlade sig i deras blekgula anleten, hvilkas ögon liksom svarta blommor med sällsamt vemod blickade emot honom, grep honom en underbar känsla. Han fattade mekaniskt sin stråke och lät ett svåarmiskt preludum ljuda öfver strängarne. Men den barfotade drottningen och hennes snattran se hofdamer lyssnade ej dertill. utan åhörde hans melodiska Lieder? med den största likgiltighet. Seende ett fiasko för ögonen, tillgrep vår virtuos den sista utvägen, han spelade Carneral de Venise och se, det verkade: ett mummel af öfverraskning höjde sig efter hvarje pass-ge och öfvergick vid flageolett-tonerna till ett bifalsskrän. värre än till och med en civiliserad publik skulle kunna åstadkomma. mem mwÄ mna . bobö.hwl6oo.o .occ — k J — oo oso mqsvqohlöqoonnnnnoosoooooooo onaoocemm——a—a— — ä OOOOO—-—— Qe 2 bj0-nnmwum m -C-—