Göteborgsposten – 7 december 1866, sida 2

ej ens med så mycket som att vidröra min hand, det skulle blott göra mitt arbete svårare; vi skola ej mera träffas förrän jag ir mr Lesters hustru, faran skall vara öfverstånden då. Förlåt mig alltsammans, snyftade hon, och tänk på mig så vänligt ni kan; ni ser att äfven jag lider. Ian skulle ha fattat henno och tryckt henne till sitt bröst, men hon var visare än han. Inseende den absoluta nödvändigheten af att skiljas — som hon å sin sida deremot ej alls kunde inse — gjorde hon hvad hon borde göra. Innan han kunde ens med en blick hålla henne qvar, hade hon lemnat rummet. Ilan satt en stund i det mörka rummet med ansigtet i sina hinder, men steg slutligen upp med en suck af qral. Efter att ha stigit nedför travporna sick han meslmkoliskt in till lord Dane och berättade för honom hvad han nyss hört — att lady Adelaide skulle gifta sig med mr Lester. Han tänkte ej ett ögonblick så att det ej borde tillhöra honom att underrätta lorden om en sådan sak: han var urstånd att göra någon sund reflexion; hvad betydde alla småaktiga konsiderationen i den stora sorg nan nu erfor. Lord Dane blef storligen förvånad. Ett giftermål mål med George Lester! l — Nåvil, sade han sakta efter några minuters eftertanka, det kan vara så bra detta för Adelaide. Eon skull behöfva en tygel, om jag ej misstager mig — hon är be: kymmerslös, tanklös, full af dårskap — och George Le: ster är i den ålder, att han bör kunna hålla i denna tyge