Göteborgsposten – 7 december 1866, sida 2

Dyppel och Als, eller ock underkasta sig att nödgas, tills en bättre tid för frihet och nationalitet inbryter, afstå från någotderas återående. -Köln. Zeit. bekräftar i en längre uppsats, att Danmark ej bar synnerligt att vänta af Preussen, hvad angår dess öuskningars tilltredsställande. Bladet säger neml.: Vi tro oss vara väl underrättade, då vi antaga, att den preussiska regeringen icke vill uppgifva Als och Dyppel såsom militära positioner. Var regering skall uneppeligen ens ingå på förslag, genom hvilka Danmark erbjöde sig att slopa dessa fästningsverk och att ej uppsöra dem ånyo eler till och med att låta dem hållas besatta af preussiska trupper. Det skulle vara safangt att göra invänningar, då det är fråga om dylika militära angelägenheter, Vi anse detta för gifvet och kunna endast tillkåda danskarne att göra detsamma. Den, som har alltför stora anspråk, tår alldeles ingenting. Danskarne kunde förut bafva ernått vida bättre vilkor, om de icke varit så ösvermodiga. Vi vilja ej här ännu en gång framhålla alla de vigtiga skäl, som göra det från preussisk ståndpunkt, oassedt alla traktatsenliga förpligteiser, önskligt, att den alldeles asgiordt danska delen af Slesvig afirädes till Danmark. Vi vilja endast erinra om, att tillochmed sådana män som Wilhelm Beseler och den gamle hertigen af Augustenborg för en del år sedan inom slesvigska ständerförsamliugen föreslogo, att hela Iladerslevs amt skulle införlifvas meå Jutland. Vi vilja framgent göra de förnuftiga slesvigholsteinarne uppmärksamma på, att de sätta hela sin sramtid på spel, om de äfven vilja fasthålla vid den danska delen af Slesvig; ty den slesvigska frågan kan endast undanrodjas genom en delning efter nationaliteterna, annars skall hon städse finnas till, och under nästa kiäg, som Tyskland tvingas föra med en stormakt. skulle hertigdomena ovilkorligen bli skådeplatsen för en förbittrad kamp, hvars utgång måhända kunde hafva till följd, utt de åter lomycktes från Nordtyskland. Och efter att sålunda ha varmt försäktat nationalitetsprincipens tillämpning i Slesvig — vågar Koln. Zeit. likväl icke bestämdt ogilla sin regerings baitande och fördragskränkande politik härvidlag. De skandinaviska solkeo kunna likväl ej annat än vara detta blad tacksamma för dess hållning, hvilken, vi äro öfvertygade derom, skall mer och mer luta öfver till Norden. I dag börjas inom deputerade kammaren förhandlingarne angående den nordslesvigska frågan. Bismarcks helsotillstånd är godt, och han kan återigen fullständigt deltaga i regeringsbestyren. Med undantag af Hessen-Darmstadt hafva alla nordtyska stater nu förklarat sig villiga att deltaga i de af Preussen föreslagna konferenser om parlamentet. Dessa konterenser skola väsentligen förhandla om följande trenne lagförslag, hvilka komma att framläggas tör parlamentet, neml.: 1. Den fullkomliga enheten och jemnlika organisationen uti alla militära angelägenheter, hvilka stå under Preussens ledning; 2. Den största möjliga enhet i den civila och kriminela lagskipningen; 3. Enhet i mynt, mått och vigt samt i alla tulloch handelsförhållanden. Man tror, att Preussen äfven vill begagna denna ministerkonferens tlll att ingå öfverenskommelser med sina allierade ang. grunddragen för det nordtyska förbundets organisation, på det enighet må kunna uppnås mellan de nordtyska regeringarne, innan parlamentet sammanträder. En af sviterna efter det stora kriget mellan Preussen och Österrike är en rättegång, som i dessa dagar utagerats inför en af domstolarne i Paris. Läsaren torde neml. erinra sig, att den preussiske gesandten 1 Paris, gresve Goltz, i September d. å. instämde egarne af den österrikiskt sinnade tidn. Måämorial Diplomatique för polisrätten i Paris, på grund af äreröriga beskyllningar emot konungen at Preussen. D. 1:ste d:s förhandlades saken intör rätten under stort tillopp af åhörare. Advokaten Dufaure, som försvarade Memorial Dptomatiquer, angrep på det hättigaste Preussen och den preussiska politiken; åhörarne klappade hifligt bifall åt hans angrepp och på lett så bullersamt sätt, att rättens ordf. mäste q Å — O— — —8 — — — — låta polisbetjenter föra flera af de närvarande ut ur rättssalen. Den preussiska regeringens advokat var Lachaud, hvars försvarstal skilsdras som temligen matt. Den anklagade punkten i bladets artikel löd sålunda: Vi gå i god sör riktigheten af det faktum, som vi här meddela. Furst Lobkowitz eger på sina böhmiska gods Merinosfår af det renaste blod, hvilka äro af den största sällsynthet. KonunIgen af Preussen blef så hänförd af deras skön: , het, att han genast lade beslag på dem för sina egna schåferier, utan att erbjuda egaren den ringaste skadesersättning-. Bladets ann samma straft äfven ädömts artikelns sörf, re svarige redaktör, Ollivry, blef dömd till 100 fres böter och en månads fängelse, och ha daktionssekreteraren Boutet. s Den stora reformdemonstrationen i Eng i i lands hufvudstad har aflupit fredligt och uta rjatt ordningen stördes. Ett förfärligt regnvä å der rådde, hvilket väl gjorde att blott 30, O04 5, personer deltogo i. processionen. It Den direkta telegrafförbindelsen mella lm Sh Åmarila är nun S,erpgfälla Na