Göteborgsposten – 7 december 1866, sida 1

för att tillbringa vårt lif tillsammans. Ni sade att om jag blott hado några hundra pund om året skulle ni riskera det. — Tala ej derom, afbröt hon. Det förflutna är förflutet. — Och det närvarande är närvarande. Jag kan nu erbjuda er hvad jag ej kunde då: hvad jag aldrig — jag förklarar det högtidligt — ens anat möjligheten af att kunna erbjuda er. Jag kan göra er — alltför snart, fruktar jag — till herrskarinna öfver detta slott och dessa vidsträckta länderier. — Ni behöfver ej vara vidlyftig rörande den saken; jag förstår er fullkomligt: ni skulle göra mig till lady Dance. — Jag skulle göra er till lady Dane och min älskade hustru, svarade han i en ton af djupaste ömhet. Oh, Adelaide hvarför ser ni på mig på detta sätt. Hvad ondt har kommit emellan oss? — hvad har förändrat er? — Men jag kan ej antaga anbudet, sade hon i en afmätt, kall ton. Geoffrey, det är verkligen slut emellan oss, och slut för alltid. Hans ansigte bar spår af den djupaste sinnesrörelse; han kunde knappast undertrycka sin rörelse tillräckligt för att tala. — Åtminstono kan ni säga mig orsaken till denna förändring, sede han. Ilvarföre är det slut? Oh, Adeluide, min älskling — — Tyst, afbröt hon. Sådana ord äro förräderi nu då jag är förlofvad med en annan.