Göteborgsposten – 5 december 1866, sida 1

tade hon upp sitt hufvud och lyssnade. Ett buller från landsvägen, omärkligt i början under deras konversation, hade småningom hörts komma närmare; det lät som stegen af en mingd menniskor och hade nu kommit till slottsporten. Besynnerligt nog var det en aning inom henne om hvad det verkligen var. Hon stod liksom förstenad med händerna slutna framför sig och likblekt ansigte. Ingenting annat kunde ses från fönstret än en hop folk utanför slottsporten. Utan att yttra ett ord till mr Lester smög hon nedför trapporna. Omkring ett dussin fiskare stodo utanför slottet. De hade burit upp ett slags handbår, på hvilken låg en kropp, ofeerhöljd så att den ej kunde ses. Liket hade blifvit funnet några mil nedåt kusten och de förde det till Danesheld i sin båt utan att knappast se på det och utan att ha ens en tanke på att det kunde vara kapten Dane. Det hände sig emellertid att Ravensbird ströfvade omkring på kusten när båten kom i land, och han förklarade vid första blicken att det var liket efter hans herre. Dragen voro oigenkänliga, men han kände igen det på tänderna och af ett märke på högra armen. IIarry Danes tänder hade varit utmärkt vackra; hvita, regelbundna och lagom stora, Adelaide blef obemärkt under den allmänna förvirringen. Åtskilliga af tjenstefolket hade samlats i slotts; orten; fiskrarne gestikulerade och talade högljudt på sin provinsdialekt; lord Dance som denna eftermiddag varit uppe hade låtit rulla sig ned i sin stol och betraktade scenen från förstugudsrrea. Raveosbird stod framför honom och