Göteborgsposten – 5 december 1866, sida 1

RE Sn — aingsarbetet nu sortsättes. Det förefaller mig som agitationen från tidningspressens sida — Dagens RNyheter isynnerhet — har sin rot, mindre i afsigt att freda platsen, än att ställa le bland stadsfullmäktige som förplumpade sig afseende på Nybrohamnens uppfyllning i en bättre dager, enär ingen mig veterligen har påstått att sjelfva Nelierby ggnaden skulle blitva vanprydig för torget. Emellertid och astän denna byggnad onekligen skulle ganska väsentligt gagna såväl konststudiet som konstbildningen i i allmänhet, så framställes dock åtgärden nu i sådan dager som afsåges dermed endast vatt göra en hofintendent och några hofmålare till viljes. Hela hufvudstadspressen har emellertid varit så upptagen af denna fråga, att endast en tidning — Dagligt Allehanda — har haft tid fästa uppmärksamheten på ett af härvarande Sundhetsnämnd väckt förslag att lör 60,000 rdr inköpa en tomt å Sudermalm för ett blitvande lasarett. Denna tomt befinnes likvisst i hög grad vattensjuk och tarfvar en högst kostsam dränering om den skall blifva torr, men kommer i alla full icke att bli så ändamålsenlig och sund, som den bör vara för ett sjukhus. Valet af just denna tomt är desto märkligare, som brist på fullt ändamålsenliga tomter till måttligt pris ingalunda förelinnos. Sundhetsnämndens åtgärd torde möjligen at stadsfullmäktige ogillas, men då blir följden deraf ett ytterligare uppskof med rjel va lasarettsbyggnaden, fastän en ny sjnkvårdsanstalt är ytterst behöflig för hufvuästaden. Serafimerlasarettet är ofta öfverlyldt och det på Södermalm befintliga kopphuset måste då tagas i anspråk älven för sådana sjuka som fcke an gripits af koppor. Om någon tog sig före att troget skildra sjukvårdens närvarande tillstånd i hufvudstaden, så skulle menniskovännen rysa öfver det myckna elände som hiv toresinnes. Genom den nya organisationen af det Lö gre artilleriläroverket vid Marieberg har ge neralfälttygmästaren frih. Wredes uppdrag såsom högste styresman dervid upphort. Man wor att frih. Wrede äfven kommer att lemna sin ansvarsfulla och mödosamma befattning såsom gencralfälttygmästare, så snart en passanle reträtt eller en tillräcklig pension kan deredas honom. Dertill fordras i senare fallet riksdagens särskildta beslut, enär genom någon omständighet, som jag ej närmare känner, rih. Wrede, ehuru generalmajor, dock endast skulle vid alskedstagandet erhålla kaptenspension i armåtens pensionskassa. Ingen bestrider att sriherren är en högst utmärkt vetenskapsman — såsom sådan eger han till och med europeisk ryktbarhet — och tillika är en utmärkt artilleriolficer inom det teoretiska området, men ock kanske just derföre lärer han icke vara så praktisk som man nu fordrar, derjemte alltför betänksam och benägen att sjelf åstadkomma allt det som tillhör skjutvapnens konstruktion. Då nu såsom ett stort tel anses att Sverige icke redan eger ett stort antal gevär af bästa konstruktion, och att den icke redan af frih. Wrede blifvit uttänkt, så är han ej populär, och då riksdagens bevågenhet skall vinnas för de stora anslagen till gevärs anskaffande, så torde möjligen frih. Wrede med tiden få ötverlemna sin plats som generalfälttygm mästare till någon mera populär artilleriotficer — hvilken? Ja deri ligger just svårigheten. I mitt förra bref antydde jag den skefva position, som kommendörkapten Adlersparre intagit gentemot en honom misshaglig anonym insändare i Dagligt Allehanda. Sedan dess har hr Adlersparre icko förbättrat sin sak genom en ny uppsatts till samma tidning, hvari han upplyser, att enär samme insändare synes vilja behålla sin anonymitet, ehuru densamma icke är ett ogenomträngligt mörker, så förklarar hr A. såsom ricke rådligt att med denne motståndare skriftvexla?, antydande, Åatt den först byggda lilla kanonbåten bättre än alla osmnonNLbeurbetvingar skall afgöra hvem som nart rått. Detla sätt att besvara anmärkningar är onckligen