Göteborgsposten – 5 december 1866, sida 1

Det äldre sruntimret såg ut att vara mellan 60—70 år, kanske knappt så gammal, ty hon rörde sig med stor lätthet, hennes hållning var ganska rak och ansigtsdragen antydde ej någon ovanligt hög ålder. Samtalet kom snart i gång, och det dröjde ej länge förrän jag fick veta, att hon var född i början af 1772, hon hade . således redan uppnått 94 år. Med en viss stolthet omtalte hon att hon öfverlefvat fem svenska konungar, och operamaskeraden, på hvilken Gustar III blef skjuten, hade hon bevistat, då 20 år gammal. Hon hade tidigt blitvit enka och ötverleft alla sina barn och flera at sina barnbarn. Ända tills för några få är sedan hade hon sjelf skött sitt lilla hushåll och sjelf gjort de behöfliga uppköpen; men så nödgades hon ömsa bostad och flytta tre trappor upp, och numera vilja ej barnen alt jag skall gå uppoch utför de många trapporna, emedan mitt bröst ej är så lätt som flörr, tillade hon halft missnöjd. — Men blir inte tiden lång emellanåt, frågade jag. — Nej bevars, jag är aldrig sysslolös, och jag kan gudskelof sysselsätta mig med både arbete och läsning. Jag har sju barnbarnsbarn och dem håller jag för det mesta med strumpor ännu, men snart göra de väl kål på mig, de välsignade slitvargarne. — Då jag yttrade min förvåning deröfver, att hon hade så god hörsel och syn, sade hon, ja, nog är det besynnerligt; men samma år kung Oscar blef förmäld, så höll jag på att bli blind. Då bad min son, att en doktor, som hette Carlander, skulle hjelpa mig. Det var enriktig tvärvigg i början, men när han fick veta att det stod illa till, så kom han och var sedan alltid vänlig. Några dyra medikamenter gaf han mig ej, men befallde mig genast att nyttja ullstrumpor, och det var ej värdt att pruta emot. Det dröjde inte länge förrän jag blef bra, och snart fick jag ömsa glasögon, för dem jag hade voro för starka. Doktorn sade tillochmed, att jag skulle lägga bort glasögonen, och när jag svarade, att jag blitvit van vid dem, så sade han skrattande: nå, nyttja då glasögonsbågar på näsan för siratens skull — ty han var en stor gyckelmakare, så barsk han såg ut. — Jag har aldrig sammanträffat med någon pereon, som åtnjntit en så lycklig ålderdom. Den i mitt förra bref omnämnde grosshandlaren var endast bortrest, och det står ju hvar och en fritt. Han hade endast begått det lilla felet, att ej på förhand underrätta alfärsvännerna om sin resa och om dagen för sin återkomst. Han åtnjöt det varmaste mottagande vid sin återkomst, och då han på en konsert visade sig bland de öfriga åhörarne, ådrog sig hans ståtliga figur och magnifika hållning nästan mera uppmärksamhet än någonsin tillforene. Antagligen reser han numera aldrig bort, utan att på ett eller annat sätt gifva det officielt tillkänna för sina vänner. Göran.