Göteborgsposten – 3 december 1866, sida 2

kan jag stanna qvar på slottet så länge lord Dane lefver och vi skola ofta mötas. Mr Lester var alltför tacksam härför. Han låg vaken tresjerdedelar af natten och tänkte på förändring ir och förbättringar i sin boning, allt för hennes trefnad och för att välkomna henne; hans barn, hans vänner hade nu fatt en ganska liten plats i hans hjerta; der fanns ej rum för någon unnan än Adelaide, hon var hans allt. Ej under således att han ej misstänkte den verkliga orsaken till Margaret hHordillions förvirring. IIUn skulle nu gå bort att åter sola sig i solskenet af hennes nirvaro, men Cj förrän efter Jady Danecs begrafning, som skulle og rum tre dagar derefter, skulle lord Dane få del af nyheterna. Och Margaret stod qvar i sin sällhetsdröm på samma plats der mr Lister lemaat henne, huru länge visste hon kuan pt. Birnens röster u:irrån doa grejar ga isplanen voro som balsim för hennes öra; mr Läosters röst, då han tal ade tili dem, var som den ljutfvaste melodi för henaes hjerta. Imcudet at en tjen rinna som ville fråg om en hushål.sangeläzenhet återkallade henne till verkligheten. Kasta en blick på denna tjenarinna som har namnet Tiffle — miss Elisa Tiffle. Hon är den förnänsta blurl rjenstepersonalen på stället, dess ordnande kraft; höflig och inställsam i tal, men mycket listig. Det är en liten qvinna med ett skarpt, tunnt, rölaktigt ansigte och små slug ögon af nästan ljusgrön färg. Hon är kläld i en gammal brun sidenklädning med hvitt masslinsförkläde. Ni kan taga hecne för att vara vid någoa ålder mellan tjugo och