Göteborgsposten – 3 december 1866, sida 2

nödvändigheten hade ingen lag. Slottet skulle ej längre vara ett hem för henne. Lord Dane kunde cj komma ur gitt rum, och hon var, såsom nämndt ir, slottets enda innevånare. — Men säkert kan ni ej tycka om att fara öfver till denna mrs Grant, lady Adelaide? hade mr Les:or anmärkt till henne dagen efter lady Dances död. — Tycka om det! Jag hitar tanken derpå värre än något annat på jorden; men hvad skall jag öra nu då tante är död? George Lesters hjerta klappade. Tystnadens birrier var nedbruten, och han utgöt sitt hjerta för honne, anro pade benne att bli hans hustru, herrskarinnan i hans hem. Hon fattades något litet af ofverraskning och UAnnns första tanke var att förkasta anlemle:, ty hon älskade lika litet mr Bester som hon älskat Harey Dane. Men hon tänkte mrs Grams align hem, föllt af barn och otrefnad, nade innam det gatt öfver hennes lippar. ill oi gifva mig en eller två dagars betänketid, mr Lister. Hua skulle varit lycklig att få gifva henne en eller två månader, lott hon cj då de voro slut gat honom afslag. Mot de två daxarne hade han sålanda intet att invända På tredje atrtonen mutor hon hans anbud och taade så lugait med honom om saken att mr Lester borde ha insett att hon ej älskade honom, om ej en man i hane belägenhet vore blind. — Men ni skall anan ej fordra uppfyllandet af mitt öfte, tillade hon. Om ett är, kanhådda. Som ec fästmö