Göteborgsposten – 1 december 1866, sida 1

KARE 00000n — a bjöd det ovanliga skådespelet uf trehundrade avenska män, valda af sjelfva folket — svenska tolkets förtroenlemän således i ordets egentligaste betydelse — hvilka vid konungens tron nedlade våra önskningar, våra förhoppningar. Säkerligen har ännu ingen glömt i hvilken spänning sinnena just vid den tiden belunno sig, huru man slukade telegrammerna, huru man med teberaktig otålighet genomögnade tidningsspalterna, med ett ord, huru lifligt hvarje svensk kände och insåg, att man na stod nära en af de vigtigaste omhvalfningar vårt lands historia haft att uppvisa, att man nu ettdera kunde motse gryningen till en ny välsignelserik dag för värt nationala lif eller ock måhända ännu hade att förvänta långa, mörka år at inbördes split, misstroende och partistrider. När vi då, som idag, kunna med glädje se tillbaka på det år som flytt, när vi se huru våra innerligaste och käraste förhoppningar, tack vare högsinthet och sjelfuppoftring, fosterlandskänsla och uppfattning at tidens behof. blifvit uppfyllda, nar vi se huru valen till den nya riksdagen kunnat på det hela taget försiggå i all endrägt, huru rikets bästa och mest fosterländska mån tillsammans komma att kämpa under bildningens tana, då kunna vi med en tacksamhetens suck till Honom, som styrer verldarnes öden, med en berömd förtattare utbrista: Jag är stolt öfver och nöjd med det land som sett mig födas, utan att jag derföre vill påstå att ingenting är bättre annorstådes. Att intresset för den stundande riksdagen äfven här på orten, tack vare den nya valordningen, varit lifligaro an eljest, har nogsamt synts på de talrikt bevistade valmötena. Den ordning och det lugn, som vid desamma iakttagits, har icke varit det minst intressanta att iakttaga. Etfter det sista valmötets utgång torde det icke vara tvitvelaktigt huru sjulfva valet kommer att utfalla. Men, hvad är det här, min bäste herr krönikeskritvare? Jag tror minsann ni ämnar att slå er på inrikespolitiken? Se så der ja, vänd nu bara beskedligt om och konversera om roligare saker! — Ni betaller, min nadigaste, och jag lyder. Hvad vill ni då egentligen jag skall tala om? Skall jag fösta er uppmärksamhet på, att Julexpositionerna tagit sin början, att vi, utom våra inhemska dylika, hålla på att nästan öfversvämmas af yÖsullständiga garderober för gossar och flickor, af korta och långa linnevaror, af underliga artiklar för fruntimmerstoiletten, af masker, kostymer, — nej, förlåt, at askar, parfymer m. m. m. m., allt hitfördt at främmande handelsmän och o:o qvinnor i den bestämda afsigten att locka oss ifrån våra egna goda vänner, trogna grannar och mera rådant bland julhandlarne. Ack nej, allt det der har ni noga reda på, likaval som på det smakfulla åtalaget i våra förnämligare modebutiker, hvilket särdeles i den vid Södra Hamngatan belägna förnämsta, verkligen kan anses beundransvärdt. För någon tid sedan erhöllo vi en skrifvelse at följande lydelse: Vän Krönikeskrifvare! Har du hört eller sett kappkörningen här i vår goda stad? Du svarar nej, och detta är ej underligt, ty troligen (nej bevars, helt säkert, bäste hr brefskrifvare!) ligger du då och sofver på ditt öra, men om du bodde vid Stora Nygatan (ja, den som det gjorde ändå!) skulle du få sofva så lagom nätterna RA — mellan Tisdag och Onsdag samt Fredag och Lördag, ty då vid 3-tiden börja bönderna, som skola till torget, köra på kapp hela denna gata, för att komma tidigt fram och fa god plats, så att vår nattro deraf helt och hallet störes. Ställ derföre om, att en uuttvakt blir posterad vid hvardera ändan af gatan, för att tillhålla bönderna att köra i gående. Kunde du äfven ställa om att schåarelagen, som belamra trottoarerna på våra Hamngator, anvisas annan samlingsplats, så att menniskor (ål!ven schåare äro menniskor, vän brefskrifvare!) kunna slippa att antingen boxa sig igenom eller ock göra en stor omväg för att komma fram, vore det väl. Ännu en sak! Har du sett huru våra (2?) vackra nymålade hus, al (våra?) okynniga pojkar fö. derlvas med rödoch hvitkrita, färg, jernbitar eller dylikt? Skulle ej våra (?) poliskonstaplar kunna freda husen för dylik åverkan, det vore ju ändå någon sysselsättninu ?! DS. Rörda nästan till tårar öfver den makt och myndighet öfver stadens nattväktare, som den högtärade brefskrifvaren är nog artig att tilltro oss ega, vilja vi dock betvifla ändamålsenligheten af ett dylikt arrangement som det föreslagna, ty det är ju klart, att om del torgförande hindras att köra fort på Stora Nygatan, så vika de af vid första tvärgata, och då blir det de, hvilka hvila sina trötta lemmar i husen vid Östra Larmgatan, som få sin nattro störd, och man bör ju älska sin nästa som sig sjelf, eller hur, vän brefskrifvare! För öfrigt tro vi icke, att Stora Nygatan är i uteslutande åtnjutande af detta obehagliga privilegium; sagde Larmgata, Torggatan, KorsApoteks-)gatan och Södra Larmgatan, äro säkerligen lika mycket utsatta för dylik kapp körning. Visserligen skulle det annorstädes måhånda kunna vara en möjlighet att nattväktarne skulle kunna åstadkomma ett sådant underverk, som att få halfvakna eller helfulla bönder att köra i gående genom staden, men s här i Göteborg — nej, se det går inte. Gran