Göteborgsposten – 30 november 1866, sida 2

is romerska senaten åter Sin örra rätt ch den moderna folkrätten måste derför tilltådja senaten och det romerska tolket att senom den allmänna rösträtten åter sälta sig besittning af sina gamla rättigheter. Fört:s slutsatser lyda ordagrannt sålunda: Tiden för styrkans herravälde är förbi. De franka trupperna, som sedan 17 år tillbaka hålla Kom vesatt, bereda sig att lemna det italienska området. De påfliga soldaterna vackla i sin tro, ärv för svaga :ller sakna disciplin, och de känna smäleken al utt jena under ett baner. som icke är deras saderneslands. Dessa legoknektar frukta folkets vrede, hvilket med vedervilja ser dem bestrida sig utöfuingen af in helig rättighet. Det romerska folket vill och kan lefva som ett äkta italienskt. Den romerska ungdomen och ett stort antal patricier afgåfvo redan sitt votum, i det de ställde sig under konungens baner. De enade sig med dem, som redan år 1848 kämpat i Rom och Venedig. Alla borgare önska freden, urdningen, friheten, och de vilja ej längre vara beroende af nagra ultramuntana condottieris godtycke. Sjeltva presterskapet. det romerska bpresterskapet. enkelt, kunnigt och dysdigt, som alurig tagit del uti den romerska curians osvergrepp, som aldrig ingått något pactum med utlandet, tillochmed det afvaktar otåligt den stund, då det kan förena sin röst med presterskapets i Milano och Venedig. Med eu ord: den moraliska revolutionen är redan fullbordad. Om sinnena äro lugna, om de icko genom någon bullrande våldshandling gifva sina varma Önskningar tillkänna, kommer detta sig endast deraf, au de icke genom völverlagda rörelser vilja störa de franska truppernas aftag. Men när detta väl en gång skett, då skola alla romare, med det lugo och der värdighet som städse ullnora rättsmedvetandet, återställa sitt municipium och sin politiska representation. De skola veta att försvara dem och genom ordning upprätthålla dem, gonom borgaregarder, hvilka de upprätta ur sin egen midt. De skola slutligen förklara hela verlden sin vilja. Det romerska folket skall, återgilvet at sig sjelft, fritt och betänkt på sitt eget bästa algöra öfver sitt öde. Det skall begagna sig uf samma rätt, som dess förfäder redan förut utöfvat i sin senat, den rätt, som det moderna Europa tillerkänt alla civiliserade folk, i det att det af romarena lånat den allmänna folkomröstningens formel. Men då skall det romerska folket vända sig till konungen af Itahen och säga till honom: Sire, kom midt ibland oss, för att förverkliga våra fäders önskningar. Krön ert hufvud med det diadem, som Dante, Macchiavelli och Gioberti en gång förutspått, hvilket ni tortjent genom edra dygder, er armes tapperhet och sa manga martyrers blod. Så många århundradens förhoppningar och Jernkronan vänta er på Capitolium. Vi romare skola skatta oss lyckliga öfver att försvara denna krona i förening med hela det italienska folket, såsom det nationala oberoendets höga symbol, Ä Derester vändanne sig tll Vaticanen, skall det romerska folket ropa till öfverstepresten: Hel. fader, den italienska revolutionen har nu uppnått sitt mål. Hon stannar vid trappan till apostlarnes ärevördiga basilica, för att högt förkunna för verlden, att hon ej önskar eröfra någonting mera, att det icke är hennes afsigt att skaka grundpelarne för Christi religion, hvilken ju är hela Italiens religion, hvilken ju i er vördar sitt osverhufvud. Dess enda mål är tvärtom att förskaffa religionen den frihet, som den redan så långt tillbaka forgasves begärt af främmande bajonetter. Den skall finna denna frihet i skuggan af det italienska bunecet. hvars devis är: Chiesa libera in libero stato (fri kyrka i fri stat)! Ej längre omgifven at legoknektar, skall ni kunna obehindradt utolva eder heliga tjenst; ni skall städse vara skyddad genom edra barns aktning och vördnad, om dessa än upphört att vara edra politiska undersäter! a Det kan icke vara något tvifvel underkastadt, att icke denna flygskrift häri är ett uttryck för den romerska komitens tänkesätt, hvilken uti densamma uttalat sin mening om de händelsers utveckling, hvilka hela verlden nu med spänning och oro afvaktar. Under tiden bereda sig Italien och Frankrike till Septemberkonventionens utförande. De transka trappernas befälhafvare, Montebello, har redan fått sina ordres från Paris. Den romerska curian har genom ett cirkulär till de olika kommunernas myndigheter befallt, att dessa skulle genast efter fransmännens aftåg ötvertala befolkningarne att afgifva lojalitetsadresser om, att man befinner sig väl under det påfliga herraväldet. Italienska regeringen har å sin sida sedan d. 14 d:s omgifvit romerska gränsen med 40,000 man italiensk militär, för att förhindra demokratiska angrepp mot den romerska regeringen. Det finnes i Frankrike prelater, som ätven våga tala emot den romerska kyrkans oföränderlighet. Bland dessa nämnes biskopen at Saint Brieuc, hvilken öppet förklarar, att päfvens verldsliga makt ej är någon dogm, utan blott ett providentielt faktum, som skapats genom århundradenas logik; enl. honom är påtvedömet förmöget at förbättringar; han uttalar oförbehällsamt ordet Åreformer och kallar de schismer, som de franska förslagen i Rom föranledt, strömoln, hvilka töregå framåtskridandets dag. På trågan: -Kunna vi tvifla om segren för kyrkoöfverhufvudets verldsliga välde? svarar herdabretvet ordagrannt: u-Sannt är, att vi här icke ha att göra med ten religionsdogm, ej heller med något Jesu . I Christi löfte, utan med ett providentielt takotum, som bjudande skapats af århundradens ut) logik. n Fursten af Monaco har erbjudit påfven 1sin hufvudstad som tillflyktsort, ifall han vill in Jemna Rom, 1. Maxxjni tänker begifva sig till nsgor