Göteborgsposten – 30 november 1866, sida 2

Fran Utlandet. I Rom har i dessa dagar utkommit en roschyr, hvilken i närvarande stund utgör et väsentligaste temat för alla samtal inom len hel. staden och en vacker dag fanns inmugglad i antichambrerna hos alla medlemnar af den romerska och utländska diplomaien, utan att man vet, huru detta skett. Men samtidigt bletvo äfven tusentals exemplar cingspridda bland folket. Titeln på denna Droschyr är: Il Senato di Rome il Papa. På titelbladen ses romerska senatens vapen emte orden: Rome ex edibus Maximis Dessutom står bredvid årtalet MDCCUCLXVI lödsfestens datum. Såsom författare nämnes Stefano Porcari, en pseudonym beteckning, hvilken endast alltför tydligt hänvisar på de händelser, som uti 15:de århundradet illaragit sig i Rom i afseende på frågan om påfvens verldsliga herravälde. Det var ju den romerske ädlingen Stefano Porcari, som från sin tidiga ungdom satt sig i sinnet att rycka Rom från det påfliga herraväldets inflytande. Det fanns på hans tid ännu många gubbar, som sett den pånyttfödda romerska republikens dagar, under det påfvarne residerade i Avignon. Ar 1434 hade Porcari sett, huru det romerska folket hade förjagat påfven Eugen IV och återupprättat de sju bangrens herravälde. Efter denne päfves död tryckte. Porcari på folket, att numera helt och hållet afkasta oket al päfvens verlusliga herravälde. Men det lyckades Nicolaus V att qväsva i födseln ett al Porcari anstiftadt uppror, och dess upphofsman förvisades till Bologna. Denne förlorade likväl icke modet. År 1453 lyekades han i hemlighet lemna Bologna och smyga sig in i Rom, der han anstiftade en ny sammansvärjning, för hvilken han erhöll 400 deltagare. Under det han emellertid utvecklade denna sin plan, hvilken bestod i att åter besvärja fram Rienzis dagar, blef förhandlingssalen omringad och Porcari, förrådd af en af de sina, tllfängatagen oc: slutligen hängd jemte nio af sina kamrater. Detta om den mans historia, hvars minne broschyren söker väcka till lits. I det den lilla skriften sålunda åberopar sig på historien och den gamla rätten, tager den ätven de nyare åsigterna till hjelp, tör att söka bevisa, att det endast tillkommer romarena sjelfva, att atgöra öfver sitt öde såsom stat. Fört. låter de olika förändringar passera revy, som ltalien haft att undergå för att sålunda bevisa, att senaten och det romerska folket städse haft att utöfva tull suveränitetsrätt, — en rätt som åtminstone till skenet aktats ända till Pius IX:s pontificat Hvad statens konstituerande lagar avgår, erin ras derom, att romerska senaten afstått frår sina privilegier endast till förmån för den a Pius IX år 1847 oktrojerade förtattning, fö: att nöja sig med ställningen af en blott mu nicipal och administrativ myndighet. Sedar denna författning afskaffats, inträder naturligt .A