Göteborgsposten – 27 november 1866, sida 2

let föreliggande projektet betingar upptaganlet af ett lån. Kejsarinnan Eugenie har med all makt velat företaga en resa till Rom, för att der zenom sin närvaro, då franska trupperna af ågat, visa att franska regeringen fortfarande e:gnar påtven sitt moraliska skydd Saken har förbandlats inom ministeren, der man ganska bestämdt uttalat sig emot den hoga damens antastiska plan, i det man framhållit, hvilken ljup sensation en dylnh resa skulle väcka nom nationen och till hvilket starkt klander len skulle gifva anledning. Inom polytekniska skolan i Paris, hvilken är som bekant militariskt organiserad, har stor jäsning rådt. emedan man betallt underofficerarne närvara vid lektionerna, tör disci plinens upprätthållande. kEleverna. som ej ville veta al denna stränghet, hvisslade ät underotsicerarne. Demonstranterna ha arresterals, och un vilja deras kamrater ej arbeta längre, törran de förra frigifvits. Inom de högsta kretsarne i Frankrike synes någon misgtämning råda med anledning af ställmogen i Mexico. Noniteur finner allt der vara ganska godt; men Liberte säger det officiela bladet midt i ansigtet, att det ljuger, och menar sig ej kunna förstå dess tystlåtenhet, sastan det är sakuskt säkert, att Maximilian verkligen d. 22 Okt. gick i Vera Cruz ombord pa det österrikiska skeppet Dandolo-. hejsarinnan Charlottes helsoullstånd har återigen törvärrats. Hon sliter kläderna från kroppen på sig, hon vill hvarken äta eller dricka och truktar för hvarje menniska, som närmar sig henne. Det tros nu allmänt, att kejsar Maximilian, innan Castelnau anlände ull Mexicos autvudstad, erhållit underrättelse om sin gemals helsotillständ och genast hals ötver hufvud inskeppat sig till Buropa. Hans ankomst kan nu väntas om en eller annan vecka. Rörande Mexico skritves vidare till Köln, elt. från Paris bland annat: Redan i medlet af September gick det så hårdt till, att under natten mellan d. 1. och 12 September 2,000 repubiikaner angrepo den franska posten Corona vid Maxatlan, der kapt. de la Taste stod med 100 fransmän, och endast kunde tillbakaslås, sedan hjelp lyckligen hunnit anlända fån Mazatlan. Afven af en berättelse trån befälhafvaren för den belgiska legioneu, öfverste Vandersmissen, framgär, att i trakven kring hulvudstaden tillochmed redan i September republikaner starkt svärmade omkring. Republikanerna hade u. 23 tagit Exmiquilpan; för att återtaga det, fördes den belgiska kolonnen på vagnar till staden, 250 man fotfolk och 2 kompanier kavalleri. Den vågade sig in bland de med barrikader försedda gatorna, der de råkade i sådant trångmål, att 11 belgiska officerare lågo qvar på platsen; den belgiska legionen drog sig tillbaka och uppnådde d. 25:te på aftonen Tula efter 26 timmars marsch och 14 timmars strid. Tula ligger 22 leguas från hufvudstaden, i sjelfva staten Mexico. Om man opartiskt läser dessa berättelser, kan man endast undra ötver, att kejsaren fyra veckor senare lyckades komma genom landet till Vera Cruz. Oklart är huruvida den amerikanske generalen Sherman skall intervenera i Unionens namn; men huru? skall han med väpnad hand upprätta republiken eller endast afvakta häudelserna och använda sitt inflytande, på det fred måtte ingås mellan Juarez och Ortega och ett gemensamt, väl ordnadt tillvagagående ernås? Blott det står fast, att Sherman d. 10 Nov. lemnat Newyork ombora på Susquehannahmed den hos Juarez ackrediterade amerikanska gesandten Campbell: det är ännu en hemlighet, om ban tar till Vera Cruz eller Tampico, hvilket senare synes oss sannolikast, emedan denna hamn är i republikanernas händer, eller hvarthän annars? I de franska hamnarne fortgå ifrigt förberedelserna till expeditionskärens hemvändande. Souveraininlastar lifemedel för 1,700 passagerare under 3 månader, Massena för 1,500 man; båda tredäckarne ha ordre att mellan d. 1 och 10 December löpa ut på väg till Mexico, Louis Veuillots tidn. i ultra klerikal anda -Odeurs de Paris har konfiskerats. Franska regeringen har åter en storm från prelaternas sida att bekämpa. De föra nu ett krig mot kejsaren och dennes allierade med en djerfhet, som lemnar de klerikala tidningarnes språk långt bakom sig. Efter erkebiskopen af Tours bar nu äfven Dupanloup angripit regeringen, följd af en stormande prelatensisk stab, i hvilken befinner sig biskopen af Versailles, som i ett berdabret tillropat de krönta hufvudena. Påfvedömete rättigheter, dessa rättigheter, som hvila på fastare grund, än andra suveräna rättigheter, dessa rättigheter, som äro ett skydd för alla öfriga sociala rättigheter — skola de icke om några dagar trampas under omstörtarenas fötter? .. .. Om tron vore, hvad den var i en annan tidsålder, då skulle i Europa ett nytt korståg anställas, icke för att rädda återlösarens graf från de otrognas kränkningar, utan för att drifva tillbaka dessa förvägna, som svurit att tillintetgöra Petri arfvedel. D. 21 d:s återkom Italiens konung med prinsarne till sin hulvudstad. På bangården mottogs har af garnisonen och nationalgardet; en ofantlig menniskomassa var i rörelse på gatorna, hvilka prydts med flaggor. Öfverallt helsades det kongl. tåget med entusiastiska och ihållande bifallsrop; förberedelser hade vidtagits till en lysande illumination. ; aHlis förstnämnda cirknläar till da ita