Göteborgsposten – 26 november 1866, sida 2

Från Utlandet. Köln, Zeit. har börjat en högst märklig artikelserie i afseende på frågan om Nordslesvig. Bladet börjar med följande vältaliga ord: De veta att de ljuga! Med ett mildare uttryck kunna vi ej beteckna de personer i Elbehertigdömena, som berätta osa den gamla sagan om nordslesvigarnes tyska sinnelag och helst äfven om deras tyska språk och ursprung, under det de på samma gång gerna vilja sätta himmel och jord i rörelse, för att hindra hvarje omröstning i Nordslesvig. De veta endast alltför väl, att en omröstning norr om en linie, som blir dragen från Flensborg till Tönder, skulle gifva en alldeles ofvervåldigande majoritet för återföreningen med Danmark. Icke desto mindre gör det tyska par tiet sig allt upptänkligt omak, sör att ån trån den ena, än den andra lilla staden i Norddlesvig ästadkomma adresser mot Slesvigs delning, hvilka med stort buller anmälas och offentliggöras i alla tyska tidningar. Det herrskande partiet i hertigdömena anser Tyskland nog okunnigt och lattroget, att man skall kunna söka att inbilla det, att betolkningens majoritet älven i Nordslesvig är tyskt sinnad. Och under det agitationen är i full gång, tramkomma gång efter annan andra underrattelser, hvilka på ett slående sätt röja sakernas verkliga ställning. För kort tid sedan egde i Haderslev rum amtrådsval, vid hvilka endast de mera välmående egendomsegarne hafva en röst. Tre kandidater skulle väljas, och båda partierna hade äfven tilltälle att pröfva sina krafter. Men vid alla dessa tre val segrade danskarnes kandidater med omkring 320 röster mot 20. Med andra ord: det danska partiet i den trakten är sexton gånger så starkt som det tyska. Detta taktum talar, såsom engelsmännen bruka uttrycka sig, hela volymer för hvar och en, som öfverhufvud ännu är emottaglig för skoning, i den slesvigholsteinska frågan. Ty under en lång följd af år har man genom en stor och väl organiserad agitation systematiskt sökt qväfva och utrota sinnet tör rätt och sanning i nämnda tråga. På ett annat ställe heter det: Så som det förut gått ned (den augustenborgska) arfstöljdsfrågan, så går det nu ätven med nationalitetsfrägan. En blick på vår landsman Petermanns språkkarta är tillräcklig. tör att upplysa oss om de verkliga nationala förhållandena. Man ser genast, att ungefär en fjerdedel af Slesvig kan kallas tysk, nästan till hälften dansk, den öfriga fjerdelen är antingen blandad eller frisisk. Denna enkla sanning söker nu det tyska partiet i hertigdömena att lörvränga genom fortsatta agitationer, och det har i så fall fritt spelrum. Alla tyska tidningar upptaga de ensidigt färgade tyska korrespondenserna från hertigdömena, enligt hvilka man skulle tro, att en betydlig, ja, den öfvervägande delen al Nordslesvig var Aysk eller tyskt sinnadt. De alldeles motsatta ganska berättelserna känner man alldeles icke h08 oss, och om man kände dem och ville upptaga dem, skulle man anklagas för förräderi mot fäderneslandet. Vi halva ej låt t oss nöja med studium at böcker och kartor, men —— —