Göteborgsposten – 23 november 1866, sida 1

—— —— — —— och rågmjöl samt alla slags gryn af spanmål Beslutet understöddes genom den på tillfällig: dåliga penningkonjunkturer grundade allmänn: misstämningen hos landtmännen, men framkal, lades egentligen af protektionisterna, hvilk: sökte att på detta sätt knyta en allians med jorddruksintresset, för att bryta ned trihandelssystemet inom regeringen och om möjlig! så franska handelsfördraget upphäfdt. Detta senare lyckades icke, men man förmådde dock genomdritva en i sig så onaturlig åtgärd, son att bestämma tull på vissa lifstörnödenheter. Protektionisterna hatva ifrat efter att få tulltaxebestämmelserna rubricerade som beskattningsärenden, för att förhindra regeringen från att för sin del lagstifta härutinnan i en riktning, som går emot en tillfällig riksdagsmaJoritets önskan. Med en kraft och energi, som törtjena afseende, alldenstund det här gällde att åstadkomma stadga, enhet och konseqvens i lagstiftningen, har regeringen motsatt sig denna uppfattning, särskildt hvad angår tragan om nedsättning i tullumgälder, då detta icke inverkar menligt på landets finansiela ställning i öfrigt. I enlighet härmed har regeringen affordrat kommerskollegii och generaltullstyrelsens utlåtande i ärendet. Detta utlåtande har, efter hvad vi veta, ingått till regeringen och afstyrker på det bestämdaste verkställande af ständernag beslut häröfver. Skritvelsen, som utmärker sig för en verkligt frisinnad och rättvis uppfattning af ärendet, är at stor betydelse, emedan regeringens beslut kommer att i alla delar dermed öfverensstämma. Vi anse oss dertöre böra meddela våra läsare ur densamma följande: Såväl frägavarande som öfriga till de första lifsförnödenheterna hänförliga landtmannaproduktor hasva dock sedan 11 år tillbaka varit fritagna från tullbeskattning. Eders K. M:ts och rikets ständers tillförene sammanstämmande beslut om en sådan afgiftsfrihet hvilade på grunder, hvilka, mer och mer erkända bade af vetenskapen och lagstiftningen inom flera civiliserade länder, äro alltför väl bekanta, för att här behöfva närmare utvecklas. Öfver yrkenas och sjelfva modernäringens anspråk på skydd ställdes menniskans anspråk att få sina första letnadsbehot utan någon konstlad fördyring tilltredsställda. Pa detta hufvudvilkor för möjligheten att göra arbetet billigt grundades vidare den reform af vår tull-lagstiftning, som alltjemt fortgått i riktningen till friare täflan emellan inhemsk näringsflit och utlandets industri. och som genom den med Frankrike afslutna, ul rikets ständer godkända handelstraktaten vunnit ytterligaro tillämpning. Att i någon mån rubba sjelfva grundvalen för denna i öfrigt beständande lagstiltning synes embetsverken i hög grad äfventyrligt och ingalunda kunna rättfärdigas af de skäl rikets stänler för sina beslut anfört. Anikeln Öst, hvarå rikets ständer beslutat en ullafgift af 3 rdr pr centner, har under den tid tullriheten varat och oaktadt de svårigheter, som med il verkningen och afsättningen må vara förknippade, nom landet blifvit löremal för en ganska betydligt ökad tillverkning samt äfven till beskaffenheteu uppnått sådan förbättring, att den svenska osten från väl skötta mejerier numera ingalunda saknar efterfrågan ill pris, som motsvarar producenternas billiga förräntningar. Den har tillochmed blifvit föremål för in visserligen ännu icke betydlig, dock märkbart stiande, utförsel. Häraf torde man vara berättigad att lraga den slutsatsen, att oåttillverkningen, om den scdrisves med omsorg och insigt, icke behöfver något kydd ... Den tullafgist rikets ständer i detta häneende beslutat, kan väl icke synas särdeles betunande, om den endast afsäge de ädlare ostslagen; men ör de billigaste slagen åter eller just dem, hvilka utöra ett vigtigt födoämne för den stera obemedlade elen af belolkningen, uppgår denna afgift till närnare 20 proc. af varans värde. — — Tallbeskattning å Mjöl och Gryn, under et råvaran vore tullfri, skulle icke, såsom dermed syftades, lända till jordbruksnäringens förmån, utan as:heldre endast komma qvarnegarne till godo och eremot blifva en tunga såväl för mängden af jordrukarne sjelfva som för det öfvervägande flertalet a! friga samhällsmedlemmar. Såväl ur synpunkten af lla dessas enskilda intressen, som ur statsekonomisk ynpunkt lärer således den föreslagna beskattningen ara längt ifiån Önskvärd; i senare hänseendet så ycket mindre, som skyddandet medelst höza tullsatr af den genom landets naturliga förhållanden redan ynnade qvarnrörelsen skulle innebära uppmuntran il oföränaradt bibehållande af det ofullständiga skick,