Göteborgsposten – 22 november 1866, sida 2

Skridskoprinsen Charles Raae. — Hr Lindmark spelar somtfarande i Upsala. Hr och fru Knut Almlöf halva i förra veckan gasterat hos hr L. och uppträdt i-Famihen Benoton. M:ll Clara Rylander skulle för ett par dagar sedan debutera sasom Anais i Debutanten och hennes fart, — Det Gilleska sallskapet spelar i Westerås och får det vitsord om sig, att det eger förmåga att väl utföra skådespel, åtminstone af en viss genre. — Det Hesslerska sällskapet gästar ännu Norrköping, der det häromaftonen upptvådde tillsammans med en tysk Åprofessor-; spektaklet, som upptogs al en 4 akters komedi samt förevisningar af dissolving Views, vVarade i nåra 4 timmar, — Hr Roos har senast uppehällit sig i Kalmar. Sällskapets repertoir upptager bl. a. Apant, LIlla kaiten och Tro, Hopp och Kärlekk. Euligt Barometerns uppgift, omfladdras !röken B,ornberg af en vårtrisk don. Hr Schoultz har blifvit framropad lör sitt utförande af apans roll och samma utmärkelse bar vedertarits m:ll Roos, dock för ätergitvandet af en annan roll. Sällskapet spelar nu i Karlshamn. — HElsffarss spelar i Kristianstad och hr Lundyren i ue umndre WestgötYstäåderna. — Mariestad nar varit skådeplatsen nagon vecka lör hv Charles Beckmans sällskap. — At öfriga svenska landsorissällskaper fiones hrr Ahman g Pouseltes, som man vet, i Helsiugfors, der äfven hr Nymans Elevicaterbåller till, samt Novander-Dahlgrenska i Bergen. De amerikanska repetitionsgevären. Hr N. A. Eisving, hvilken tjenat såsom oOlverstelojtnant i amerikanska armsen, har insandt folJande upplysningar till N. D. A.: Under senaste amerikanska krig tjenstgjorde jag i 2 års tid som inspektör — hvars göromal är att månadtligen inspektera truppernas vapen, utredning m. m. — i en division, der ett regemonte, det 7:de New Hampshire Vol. Ins., var beväpnant med Spencers repeterande gevär. Under hela denna tid erfordrade icke 8 procent af alla govaren nya spiraler, oaktadt de voro i mycket flitigt bruk. Reservspiraler funnos dessutom alltid, hvilka karlarne sjelfva med största lätthet kunde utbyta. Af osficerarne, tillhörande ett regemente, det I:sta Distr, of Columbia, som ungefär ett å: nyttjat Henrys repeterande gevär, blef jag underrättad att förhållandet med dem var ungefär detsamma, ehuru fjedern i detta gevär ej är så skyddad som i det Spencerska. Jag hade en gäng tilltälle att åse huru 700 man af detta senare regemente afslogo en stormning på en fältförskansning och en oemotståndligare eld har jag ej sett och kan knappast tänka mig. Teater-reflektioner. Den kända sign. W. skildrar 1 N. D. A. en representation å Köpenhamns kongl. teater, dervid uppfördes Holdergs -Erasmna Montanus, och vidfogar härtill följande reflektioner: -Denna representation var ett abonnementsspektakel. Äsfischen tillkånnagaf att Logerne tilfalde Torsdagsabonnenterne. Detta gaf mig anledning att någut närmare gifva akt på logeradernas publik. Den bestod till mer än hälften af ban. Detta gjorde på mig ett synnerligen godt intryck. Det är sa som en aationolteater verkar nalionelt. Troligen hade flertalet af dessa barn redan fösut mer än en gång sett både Eramus Montanus och de öfriga af Holberge komedier, som bibehållit sig på scenen; men det vissa är att detta icke minskade deras fröjd. Jag delade någon gång min uppmärksamhet mellan scenen och publiken och jag kunde då lika godt skratta med skratten som åt komiken. Medan jag allt för ofta till min ledsnad funnit, att gammalt folk icke förmår uppfatta teatern ur någon högre synpunkt un den af en muntiation för ögonblicket, ligger det i sakens natur att scenens bilder på det naivare, öppnare och mjukare barnasinnet skola verka mera afgörande för lifvet, och om hvad som till en sund spis för inbillningskraft, känsla och förstånd bjudes dessa små, derom kan man i rikaste mått tillämpa den danska teaterns valspråk: Ei blot til Lyst. Jag har mer än en gång harmats öfver den hos oss rådande föreställningen att barn böra bjudas på barnteatrar, hunddans och annat otyg, pjoller och skoj, likasom icke en oförderfvad barnasjäl skulle fatta både löje och allvar lika djupt som den fallvuxna, oftast missbildade publiken. Detta berör den vigtiga gren af barnauppfostran, som består i den näring man gifver barnets inbillningskraft; och allmant begår man härvid det felet att tro den lösa maten bäst lämpa sig för den spädare åldern, ehuru tvärtom barnmagen som oftast bättre än gammalt folks smälter en kraftig föda. Hvarför jag här vågat en häntydan på detta förbållande, är icke för att Inlåta mig på uppfostringsfrågan, utan derför att saken på det allra närmaste berör teaterns estetiska och ekonomiska intressen. Att hafva många och besökta teatrar är icke detsamma som att hafva en teaterpublik, icke heller detsamma som att hafva en repertoir — en nationel dramatik vill jag icke ens tala om. En teaterpublik i högre mening består icke af sammanfattningen af den massa tillfälliga teaterbesökande, som fylla salongen, och en teater kan icke sägas hafva någon repertoir om han undan för undan skall bjuda dessa tillsalliga be-okare på nytt och ständigt nytt. Sa länge icke det bästa stannar qvar på reperioiren, så länge det icke finnes en publik, som vill se en verkligen god pjes mer än en gång, är teatern oförmögen att fostra eu nationel dramatik, han är endast ett mer eller mindre nöjsamt tidsfördrif för stunden.