Göteborgsposten – 19 november 1866, sida 2

Fran Utlandet. Det berättas från nuvarande franska hoflägret i Compicgne, au man der håller på med inöfuingen af Seribess bekanta komedi Ett glas vatten. Det vill verkligen också synas som att franske kejsaren i mer än ett atseende behötver, för att lugna sig, taga sig ett glas vatten på de många förtretligheter, som hopa sig ötver honom. Af dessa är den mexicanska trägan helt säkert den harmligaste, sastän vi hoppas, att at densamma ingenung till nackdel tör Frankriko skall uppsta. Härmed sammanhänga hela det libera Europas öden på det aldra närmaste, emedan vi äro alla beroende af utt Frankrikes händer icke bindas at så åtventyrliga angelägenheter som den mexicanska saken, hvarigenom ouekligen äfven dess inflytande i Europa måste minskas, i det att det försvagas. Då hela den nya rätten i denna vår verldsdel, neml. nationalitetsprincipen, beror af Frankrikes förmäga att upprätthälla densumma, är det naturligtvis klart, att allt, som kan minska Frankrikos handlingssrihet i Europa, följes med ängslig uppmärksamhet af en hvar inom denna verldsdel. Det till oss i Lördags ingångna telegram från Newyork är i detta hänseende, sedt i samband med andra underrättelser från Washington, at största betydelse. Det förmäler neml., att det utomordentliga sändebud, som från Frankrike afsändts till Mexico, general Castelnau, öfvertagit regeringen i den mexicanska hufvudstaden, sedan kejsar Maximilian lemnat denna samma och begifvit sig till Vera Cruz, der, som bekant, ett österrikiskt krigstartyg legat färdigt att emottaga honom. Maximilian reste d. 21 Okt. och Castelnau öfvertog regeringen d. 23 Okt. Det år bekant, att Castelnau först, etter sin afresa från Frankrike, plägat underhandling med Maximilian och sedan begifvit sig från Mexico till Washington, der han troligen afslutat något slags konvention med den nordamerikanska unionsregeringen, åtminstone hysa vi hopp derom. De framställningar af förhållandena, som de nordamerikanska tidningarne bragt i dagen, torde vara contenta af törhandlingarne mellan general Castelnau och Wa shingtonsregeringen. Dessa skulle då gå ut derpå, att nordamerikanska regeringen förbinder sig att upprätthålla ordningen i Mexico. Såsom man torde påminna sig, har franska regeringen fasthållit dervid, att det endast ve lat ordning i Mexico och derför befrämjat Maximilians kejsardöme. Men Unionsregeringen betraktar som vilkor för att hon skall upprätthålla ordningen, att presidenten Juarez regering är den enda lagliga och rätta. Har nu franska regeringen genom Castelnau gjort denna estergift? Vi hoppas det, alldenstund Maximilian ej ens velat se Castelnau och tillochmed hotat med att offentliggöra bref trån kejsar Napoleon, hvari denne upprepade gånger lofvar, att ej lemna honom i sticket. Har emellertid kejsaren gitvit efter för nödvändigheton, har han dermed inlagt ett nytt bevis på sin storhet som statsman, isynnerhet som det väl är möjligt att han dermed äfven neutraliserat en uppständande verksammare allians mellan Ryssland och Nordamerika. För att smälta