Göteborgsposten – 16 november 1866, sida 1

————— — Det tjenar till intet att strida om ord här, afbröt mr Apperly innan lord Dane kunde tala; — om ni ej öfverlagdt dödade honom med en knif, eller klubba eller pistol, eller något vapen af detta slag, så angrep ni honom och kastade honom utför klippan. Jag vet ej hvad jag kan kalla det annat än mord. — Jag var icke alls på klipporna i går qväll. Jag såg aldrig kapten Dane sedan han körde bort mig på morgonen, svarade Ravensbird. — Hvem är det som anklagar mig? — Åh, dessa orimliga påståenden tjena er till ingenting, och ni endast förspiller er och my.ords tid dermed! utropade mr Apperly häftigt. Han var nemligen af ett! retligt temperament och brukade gerna bli het. — Ni har bringat nog sorg öfver mylord, atan att ni behöfver söku förlänga denna plågsamma scen. — Jag frågade er, mr Apverly, hvem som var min anklagare, och jag har rätt att få svar, yttrade fången något buttert, ty han såg att de närvarande antogo hans. brottslighet som gifven. — omständigheterna och edra egna handlingar äro edra anklagare, och kustvokten Mitchel är vittnet, förklarade mr A erly— Hvar är Mitebel? afbröt lord Dane feberaktigt. Kunde han icke varit här förr. Up; syningsman Cotton trodde att han verkligen kunde na varit det och gick ut för att se efter om hau ej syntes komma.